I somras tog elitspeedway.com ett längre snack med Johannes Stark. I det samtalet nämnde han sin bror, 17-årige Emanuel, som också är hans förstemekaniker. Johannes Starks beskrivning av sin bror sammanfattades med meningen: "Han har ett otroligt motorsinne". Det födde naturligtvis en nyfikenhet hos den här skribenten, som den här veckan ringde upp Emanuel för ett samtal.
Det tar inte många signaler innan Emanuel Stark svarar i telefonen. Han har precis avslutat dagens arbetspass som plastsvetsare hos en av Johannes Starks sponsorer. Skolan lämnade han i somras och 17-åringen verkar nöjd med det beslutet.
– Jag kände att det inte var något för mig. Sedan kom Fredrik, sponsorn, och sa: “Då ska du börja jobba hos mig.” Jag har aldrig varit något för att sitta still och sådär. Jag har alltid föredragit jobb och aktivitet, säger han och fortsätter:
– Det är klart att det är kul på jobbet. Annars hade man inte jobbat där. Men det är inte samma sak som speedwayen. Speedwayen är roligare och jobbigare.
Vi kastar oss in i motorernas värld direkt. Undertecknad berättar vad storebror Johannes sagt om Emanuel och undrar:
Var kommer detta motorsinne ifrån?
– Ända sedan jag var yngre - nu är jag inte så stor, jag är bara 17 år - har mormor och morfar haft fyrhjulingar och sånt som man kunde åka med. Redan som sexåring hittade jag trimboxen på fyrhjulingen. Så jag skruvade upp den och testade fyrhjulingen efter det. Jag skruvade lite fram och tillbaka, testade vilket som kändes bäst och hur motorn lät. Det är lite svårt att beskriva, faktiskt. Det är något jag har…säger han och låter orden hänga i luften.
Det är medfött?
– Ja, exakt. Det är klart att det går att lära sig men jag har det medfött, svarar han. Det är svårt att förklara.
Inte helt färdig med den där trimbox-berättelsen återvänder jag med frågan: Var han själv eller var morfar där när Emanuel skruvade på trimboxen för första gången?
– Nej, jag var själv, konstaterar han och skrattar till innan han fortsätter:
– Morfar ville alltid att man skulle ha rätt skydd men att man skulle ha roligt. Det var det han ville. Det var därför han köpte fyrhjulingen. Han visste inte att jag hade skruvat på trimboxen. Det fick han reda på för två år sedan. Jag stod i garaget och höll på med det där. Brorsan var med och jag frågade vad det var jag skruvade på och han visste inte. Jag testade att skruva på den, för jag märkte att den satt ihop med förgasaren. Då visste jag att det var något som kommer att få den att gå lite. Jag testade att skruva lite, jag skruvade den i botten. Men du vet, man var yngre och allt skulle vara fullt. Man skulle dra helt. Men jag hörde något ljud när jag drog upp den på full gas.
Så du gick på känsla och intryck?
– Ja, exakt. Sen kom jag tillbaka till plattan utanför garaget och öppnade upp och testade igen och vred hit och dit. Jag gjorde det kanske fem-sex gånger innan jag hittade rätt och då gick fyrhjulingen som ett j-a troll! skrattar Emanuel Stark. Då skrek han!
Och bröderna mekade, körde och tävlade redan i ung ålder:
– Brorsan hade en 125cc cross, en fyrtaktsmotor. Vi har som en cirkulationsplats här på gården hos mormor och morfar i grus. Så redan när vi var små körde brorsan och jag speedway här. Jag med fyrhjulingen och han med crossen, och man la inga fingrar emellan. Om det blev kontakt så blev det kontakt. Vi hade skydd.
Idag är han mekaniker på Johannes Stark och trivs bra med det. Som han säger själv, han är bara 17 år. Men hur är då att kliva in i BAUHAUS-ligan, känner Emanuel Stark aldrig någon press?
– Första gången kände jag press och tänkte “Kommer jag verkligen att hinna det här?”. Men jag har alltid tyckt att om man tvivlar på sig själv blir det fel.
Hur skjuter du undan de tankarna?
´Han skrockar till, nästan som om han blir förvånad av frågan.
– Äh, man hinner inte tänka så mycket ändå. Om det är ett heat innan brorsan ska ut igen och han säger att vi ska byta drev. Då är det inte bara det. Man ska tanka, fläktarna ska på, man ska ta i olja, sen kan man byta drev, känna att kedjan är bra spänd, kolla luften i bakdäcket. Jag har lärt mig att hantera stressen jag hade innan. Det är inte så svårt. Inte för mig i alla fall.
Har du någon du kan rådfråga om olika saker?
– Nästan allt jag har lärt mig har jag lärt mig från vår morfar, Claes-Göran, säger Stark och fortsätter:
– Han är stolt. Som nu, den här säsongen. Det har varit bra och skönt att Johannes har tagit steg. Det här är i stort sett den första säsongen han har varit skadefri. Det är nyttigt för honom. Men det blir mycket. Den här säsongen har jag inte i huvudet hur många matcher vi åkte men det var runt 50 matcher, lite mer tror jag.
Att bröderna gör det här tillsammans med morfar, att det är deras grej, stod klart redan i sommarens intervju med Johannes Stark. Då, som nu, kom följande frågeställning upp. Blir de aldrig oense? Och hur löser bröderna det?
– Det är klart att man blir oense ibland. Man kan inte alltid vara sams. Det går inte. Ibland har det väl blivit någon dispyt mellan oss under match. Men det är inte ofta. Jag är en sån person att...Om Johannes ska köra en match måste han ha exakt samma förutsättningar som de andra. Då menar jag mentalt. Han ska inte behöva slösa energi. Om han snäser till mot mig under match så tar jag det inte där och då. Då säger jag bara “förlåt” och går vidare. Det enda han ska tänka när han är på match är bara inställningarna, hur han tycker cykeln går på banan, vad han kunde ha gjort annorlunda. Sedan tar jag det med honom i bussen efteråt. Men det är inte ofta vi bråkar. Nästan aldrig.
När det är som allra mest är det matcher nästan varje dag. Emanuel Stark är sällan sysslolös under en säsong således.
Vad gör du för att koppla bort?
– Ja du, jag skulle nog säga att jag kopplar bort allt med musik. Och genom att ställa mig i garaget. Det blir mest old school R ‘N B och gammal amerikansk rap. Lite soul ibland, säger han och skrattar igen.
Emanuel Stark är 17 år och mekaniker i BAUHAUS-ligan. Motorsinnet är medfött och det har tagit honom en bra bit. Var det slutar vet vi inte än.