Oliver Berntzon fick sin speedwayuppväxt i Lejonen och representerade klubben fram till och med 2015. Sedan dess har han kört på annat håll men alltid tänkt att han skulle återvända. I år gjorde han det.
Det har varit några hektiska veckor för Oliver Berntzon och när vi når honom på telefon är han ute på vägarna igen, på väg mot Lejonens bortamatch mot Masarna i Avesta under tisdagen.
– De senaste två veckorna har varit riktigt jävliga. Det kan vara väldigt lugnt ibland. Både 2019 och förra året. Då var det väldigt lugnt. Jag körde tisdagen i Sverige, torsdagen i Allsvenskan. Sedan var man hemma, flög till Polen söndag morgon, körde match, åkte hem på måndagen. Då var man ändå hemma i Sverige i hela veckan, säger 27-åringen.
Han berättar att han i princip har bott i Polen under våren, vilket har varit slitsamt. Detta då familjen varit hemma i Sverige. Familjen är tre sedan i höstas då deras son föddes: – Det har varit väldigt jobbigt. Man har varit borta i två veckor sedan tre veckor och bara hemma i två-tre dagar däremellan och sedan ner igen. Det är skönt att man kan vara hemma mer nu. Men jag kom hem vid sju igår kväll och nu är jag på väg igen, säger han och berättar att han lämnade hemmet på nytt vid halv ett på tisdagen.
Hemma, förresten. Efter fem säsonger på annat håll är Oliver Berntzon hemma igen. Hemma i Lejonen, klubben där han fått sin speedwayuppväxt. Efter säsongen 2015 lämnade han Lejonen men tanken att komma tillbaka har alltid funnits där:
– Jag har alltid velat köra i Lejonen. Vissa år har det inte klaffat. Det har varit snitt hit och dit. 2015 gjorde jag in sämsta säsong i karriären, det var mycket skador och strul. Efter det ville jag ha en nystart och bygga upp mig själv igen. Just då valde vi att ta beslutet att lämna Lejonen. Så jag var borta i fem säsonger, två i Vetlanda och tre i Dackarna. De sista två åren i Dackarna kände jag väl ett sug hela tiden: “Jag vill köra för Lejonen, det är det jag vill.” Jag har växt upp på den banan där nere så något inom mig sa att jag ville köra i Lejonen. De har varit på mig men jag har inte känt mig redo. Det är en annan roll när man kör som svensk hemmason i ligan. Det gäller att kunna vara redo för den rollen också, säger han och fortsätter:
– När Fröjd och Holmstrand kontaktade mig i höstas så kände jag att det var dags. Det var väldigt snabba och enkla förhandlingar.
Hur har det varit att möta Lejonen under de här åren?
– Det har varit speciellt, absolut. Men just när man kör så kör man ju. Då är man i race mode. Men jag tror att jag har vunnit alla matcher utom en som motståndare sedan jag lämnade Lejonen. Det har alltid gått bra för mig som motståndare. Men det har alltid känts speciellt efteråt. Att möta sin hemmaklubb är speciellt.
Började köra sent
Trots att pappa Tony körde speedway när han själv föddes tog det ett tag innan han satt på en cykel själv för första gången. Tolv år, närmare bestämt.
– Jag tränade handboll och innebandy. Jag spelade innebandy mest och det gjorde jag även när jag hade börjat köra speedway. Jag trivdes med det och det var väl därför det tog så lång tid innan jag började. De andra i min ålder hade kört sedan de var 8-9 år, säger han.
Ett benbrott när han körde speedway gjorde att han tappade innebandyn lite men innan vi klubba och boll bakom oss är det en fråga som måste säkerställas:
Du kallas för “Vispen”. Har detta med innebandyn och spelstil att göra?
Han skrattar.
– Haha, nej det är det inte. Min farfar myntade det när jag var två. Det var för att jag inte kunde sitta still. Det har hängt med länge!
“Handlar om att utvärdera”
Säsongsstarten har varit av varierad grad för Berntzon som däremot ser ljust på framtiden:
– Det har väl inte gått… För Lejonen har det väl gått okej. Vi hade ju en tråkig förlust hemma mot Dackarna där vi inte var fullt manskap och körde på dålig bana. Det är sånt som händer. Men annars har vi två vinster och jag tycker väl att det ser bra ut. För egen del har det varit upp och ner under början av säsongen. Vi jobbar hårt för att hitta rätt till 100 procent igen.
Vad gör du för att ta dig ur en svacka?
– Det handlar om att utvärdera vad som är fel. Vad är det som gör att det inte går så bra som det ska? Det kan vara mentalt, det kan vara material. Speedway är så mycket materialsport. Jag kan vara i toppform i kropp och knopp men om inte motorerna går som det ska blir det inga poäng ändå. Det kan vara väldigt många orsaker. Många av gångerna är det inga fel på motorerna. Då är det fel i skallen. Det gäller att hitta vad det är som är fel just nu och försöka göra något åt saken.
Sätter du några personliga mål inför en säsong?
– Nej, nu för tiden kör man mest på. Man jobbar hela tiden på det man behöver. Varje dag, varje vecka, varje år. Specifika prestationsmål är jag försiktig med. Det är att fokusera på att bli bättre hela tiden.
Borta bra men hemma bäst, heter det. Oliver Berntzon är hemma igen. Men har han någon bana utanför Gislaved som han trivs exxtra bra på?
– Målilla och Eskilstuna - och även Vetlanda - är banor jag har trivts väldigt bra på. Det har bara gått bra. Jag har alltid känt mig komfortabel. Jag kan räkna på en hand de matcher jag har gjort dåligt i Målilla, avslutar han med ett skratt.