I väntan på säsong kollar Elitspeedway.com läget med olika personer kring ligan och sporten. Idag har vi tagit en pratstund med Lejonens förare Mathias Thörnblom.
Han har dryga 22 mil till hemmamatcherna, men det bekommer inte Mathias Thörnblom, skånepågen som är en del av det Lejonen som hoppas utmana i BAUHAHUS-ligan under 2020 - när den nu börjar. Istället för matcher är det nu istället en annan vardag för Thörnblom.
Det blir fysträning och så jobbar jag på min pappas företag. Han säljer musikinstrument, men jag kan inte mycket om det. Jag hjälper till på lagret och kör lite leveranser och sådär.
Där föll min uppenbara följdfråga om du har en musikalisk ådra.
Han skrattar.
– Haha, ja! Den kanske finns någonstans men jag har inte hittat den.
Thörnblom försöker att inte stressa upp sig och tar det hela med ro.
– Det är inget man kan göra åt. Man får ta det som det kommer. Men jag släpper det kanske lite. I och med att jag jobbar och tränar så är det lite som offseason.
Individuell sport
Under de senaste intervjuerna med olika förare vi har gjort här på sajten har diskussionen om faddrar eller mentorer inom sporten kommit och gått och jag undrar hur han ser på den saken.
Hade du någon du vände dig till när du började komma upp i lagen?
– Nä, kanske inte direkt i början. Men när jag körde i Gnistorna i allsvenskan så körde både Peter Ljung och Michael Max där. Då blev det lite snack om inställningar och motorer och jag kunde prova lite saker med dem. Men det var inte sådär jättemycket.
Är det inte lite trist?
– Jo, verkligen. Det känns som att folk kanske vill vara lite hemlighetsfulla.
Än så länge har han inte varit i den rollen, men 27-åringen - han blir 28 i sommar - verkar kunna se något sådant komma.
– Jag har väl ingen som kör just nu direkt. Jag är ju den enda Malmöpågen som kör. Jag har ingen i mitt umgänge eller i min närhet som kör, säger han och fortsätter:
– Men nu när jag kör i Lejonen och någon av de yngre där vill ha hjälp så är det klart att de bara behöver höra av sig.
Från Malmö till Gislaved är det en bit, dryga 22 mil närmsta vägen för att vara lite mer specifik, så det blir några timmar till hemmamatcherna. Thörnblom berättar att han reser upp samma dag som det är match och hem efter desamma, vilket kan ge en lite annorlunda dygnsrytm så klart. Men han jobbar bara när det inte är säsong, vilket underlättar.
Fastnade fort
Hans idrottande tog sin början på is med puck och klubba. Slumpen gjorde att han hamnade på en oval.
– När jag var 10-11 såg jag en annons i affären där vi bodde det var så det började. Mamma släppte av mig där. Sen kom farsan efter jobbet när det var slut, säger han och fortsätter:
– Jag hade bara varit där några gånger när pappa kom dit. Då var tränaren helt i extas, jag hade redan börjat köra med full gas och på den vägen är det. Farfar hjälpte mig att sätta ihop min knattehoj.
Vad är det som är så speciellt med speedway?
– Det är farten, när det går snabbt. Tävlingsmomentet och viljan att vinna.
Söker du adreinalinkickar på annat håll än i speedwayen?
– Njae, det var mest när man var yngre kanske. Då var det mycket skateboard, skidor och snowboard. Men jag hade ett stort fiskeintresse och det är ju lite i andra änden, med mycket lugn och ro. Men det ligger något i det du säger med kickar. Det här med farten. Det och att det är kul att vinna.
Vad går genom ditt huvud vid starten?
– Det är mest fokus på att komma först in i kurvan.
Förra året bröt han fotleden och missade fem-sex veckor av säsongen. Och även om han inte varit med om värre - utslagna tänder, bruten tumme och handledsskador är några saker han själv nämner - föder det frågan:
Är du aldrig rädd?
– Nej, faktiskt inte, svarar han utan minsta tvivel i rösten.
Hur mår du idag efter fotskadan?
– Det är fortfarande lite stelt men det är inget som hindrar körningen eller så.
Bra känsla för säsongen
Lejonen slutade på femte plats i tabellen och fick sedermera respass i slutspelet mot blivande mästarna Smederna. Men Thörnblom ser positivt på förra säsongen och den här:
– Om vi kan köra med det laget vi har sajnat ska vi nog ligga ganska bra till. Det var lite surt när vi åkte ut där. Det känns som att vi kunde ha kommit lite längre i slutspelet. Men får vi behålla truppen kan vi nog komma långt. Det måste funka för alla. Det räcker att en förare har en dålig match så drabbar det hela laget.
Om truppen bli intakt återstår att se med tanke på de restriktioner som finns nu, inte minst i Polen. Vi fokuserar istället på individen.
Är det en press att tänka på prestationen eller motiverar det dig?
– Det är klart att man alltid vill prestera. Man vill aldrig vara den sämsta. Men gör jag en dålig match tänker jag på det en liten stund sedan skakar jag av mig det och börjar fokusera på nästa.
Är du nervös inför matcherna?
– Jag vet inte riktigt. Det är nog mest i början av säsongen, de första matcherna. När man inte har kört jättemycket. Men sedan kommer man in i det. Det är väl lite småpirrigt inför varje match. Det sätter en på spänn lite, avslutar Thörnblom.