I veckans intervju möter vi Eskilstuna Smedernas Pontus Aspgren. Här berättar han om resor, hur speedwayen tog fart för honom och boomen i Avesta och hur säsongen artat sig såhär långt.
Säsongen 2021 har börjat bra för Eskilstuna Smederna som har tagit full pott på de två matcher man har kört. En av de som har gått i bräschen är Pontus Aspgren. – Det har börjat bra, tycker jag. Jag tycker att jag åker lika bra nu som jag gjorde i slutet av förra året, säger 30-åringen som körde in 13+1 i premiären mot Masarna och ytterligare elva poäng i 53-37-segern mot Rospiggarna.
Vi når honom på vägarna någonstans mellan Avesta och Målilla, där han under onsdagen ska köra i allsvenskan för Team Rapid under kvällen. Han har representerat Lokomotiv Daugavpils i Polen tidigare men än så länge har det inte blivit något där på grund av - föga överraskande - corona:
– Att åka polska ligan varje vecka vill jag göra. Men det funkar nu med dubbelt i Sverige. Jag får se Allsvenskan som en chans att testa saker och att försöka behålla formen till BAUHAUS-ligan. Men det är klart att jag skulle vilja åka i Polen på helgerna, säger Aspgren.
Att formen är god syns i siffrorna men går det att behålla den över vintern? Så klart inte. Men man kan göra det bästa av det:
– Det är väl att hålla igång fysträning och förberedelser på maskiner. När det drar igång på våren får man åka mycket och se till att tävla en del så man får det där sista. Form är en färskvara och det är svårt att behålla över ett halvår utan att köra.
Och kört har han gjort genom åren. Uppvuxen i speedway-meckat Avesta hamnade han i speedwayen tack vare sina farbröder som - via hans pappa - fick in honom i sporten. Och att de två farbröderna började var mer en slump än något annat:
– De kom i sin tur in på ett bananskal. De var på Brovallen med skolan och hade “prova-på”. NIklas fastnade direkt och åkte hem och tjatade på farfar. Och de var ju tvillingar så farfar köpte var sin cykel och på den vägen är det, säger han och fortsätter:
– Niklas körde ju i Masarnas elitserielag när de tog guld och var på topp. Han var inte professionell och körde inte på heltid. Han körde på reservplats i Masarna. På den vägen kom jag in. Farsan var med och hjälpte mina båda farbröder - de är 15 år yngre än han - som mekaniker. Han har aldrig kört själv men på den vägen kom jag in.
Men vad är det som gör Avesta så speciellt inom speedwayen?
– Innan Tonys tid var det väl som vilken annan ort som helst. Men när Rickardsson drog upp i Avesta gick det från att ha kanske 500 personer i publiken till 8-10 000. Det drar ju med sig folk och intresse. Jag hade väl kört oavsett tack vare mina farbröder. Men det fanns säkert yngre killar som inte hade gjort det om det inte varit sån hype.
Då han började innan boomen av förare i Avesta var han kanske inte en del av den stora expansionen. Han hamnade mitt i den:
– När jag började åka 80cc hade vi väl 15 licensierade knattar från Avesta och det blev bara mer och mer. Vi hade två lag och man fick ändå stå över någon match för att vi var för många. ,Vi hade ju Mats Olsson, som var tränare för A-truppen var även tränare för oss knattar. På den tiden låg Masarna i framkant i svensk speedway när det gällde knattar, A-trupp och publik. När jag var junior hade vi bara från Avesta fyra killar top åtta i sverige bland juniorer bland annat Dennis Andersson, Linus Sundström, Anton Rosén och jag själv. Det var många duktiga juniorer då, jag kommer ihåg mitt första år jag körde på 500cc fick jag inte ens kvala till JSM för att det var så många som körde. Då kanske vi hade ett 50-tal juniorer som körde.
Sociala medier och resor
Vårt samtal tar en skarp vänster mot det utanför ovalen för en stund. En titt på Aspgrens sociala medier (@pontusaspgren på Instagram) visar ett gäng bilder från olika tävlingar och andra event, men likt många andra är inte Aspgren den som kanske lever sitt liv på sociala medier:
– Det är väl framförallt för sponsorerna. Där är det viktigt att man syns. På ett personligt plan...för mig som individ är det inte så viktigt. Men mot sponsorer och fans är det bra att synas. Nu är jag inte någon mästare på det heller men jag har privata grupper på vissa medier där vi diskuterar saker mer i detalj med de som är närmast. Men det är klart att det är viktigt idag, men mest för sponsorer och fans.
En annan sak man kan skönja på hans Instagram rör ämnet resor.
Reser du mycket? Har du något favorit-resmål?
– Jag försöker väl åka en gång varje vinter någonstans. Nu blev det ju inget på grund av corona. Och nu har det blivit lite mindre sedan vi byggt hus här hemma och sådär. Men några år tillbaka var jag iväg, säger han och fortsätter:
– Jag har varit två gånger till Australien, Det är favoritresmålet. I Europa är Italien favoriten, speciellt med tanke på maten. Men annars är det Australien. Du får samma som Thailand men det är ett större land, mindre folk. Det är renare, fräschare. Det kommer ju några hyfsade förare därifrån också.
Vi stannar kvar vid landet Down Under en stund.
Har du några favoritplatser i Australien?
– Första gången jag var där var jag där i nio veckor med Ricky Kling. Då var vi mycket i Perth innan vi flög över till Melbourne och Adelaide, Gillman (strax utanför, red. anm) och Mildura. Vi körde en del speedway där och drog några tävlingar där. Sedan flög vi upp till Brisbane och Guldkusten. Andra gången jag var där var jag i Perth i två veckor tillsammans med Rasmus Jensen (Dackarna, red. anm) och körde två tävlingar innan vi drog till Bali en sväng på vägen hem. Men Guldkusten var väldigt bra, Melbourne city är väldigt fint. Nästa gång jag åker till Australien skulle jag vilja åka upp till Townsville och Cairns och se Stora Barriärrevet och det där.
Är det målet för nästa resa?
– Njae, det är inget inplanerat här nu. Vi har lite andra planer på G, så det blir nog inget den här vintern.
Resor är en del av fritiden men hur kopplar han bort sin speedway under säsongen?
– Jag umgås med vänner och familj. Jag försöker leva som en vanlig Svensson och samtidigt hålla igång tärning. Annars är det fiske. Jag bor nära vatten så vi försöker åka ut ganska ofta. På vintrarna jobbar jag. Jag har varit snickare, förra vintern jobbade jag som säljare i Stockholm. Det är för att man inte bara ska sitta hemma hela vintern, då blir man lite uttråkad. Då har jag hellre ett jobb att göra. Det kan vara skönt.
Avslutningsvis återvänder vi till ovalen och säsongen igen.
Har du några mål för säsongen 2021? Och är det något du vill dela med dig av?
– Det största målet var att kvala in till GP men nu fick jag tyvärr tacka nej till att åka till Glasgow här på grund av coronarestriktionerna. Det var väl det största målet jag hade i år. Jag var ett motorras ifrån att kvala in 2019 och förra året fick jag inte kvala så det var ett mål som försvann men annars är det att vinna individuella SM där jag tog brons. Lag-guld igen med Smederna och att bli bäste svensk i BAUHAUS-ligan för snitt.
Starten har varit god. Nu fortsätter säsongen 2021 för Pontus Aspgren. I Sverige. Och förhoppningsvis snart i Polen igen.