Andersson: "Funderade lite....eller väldigt mycket"

Det är en minst sagt glad Joel Andersson som svarar när Elitspeedway.com ringer upp. Anledningen? För en vecka sedan blev Andersson pappa till en liten pojke, Levi.

– Nu lever livet. Vi har blivit ganska lyckligt lottade tror jag. Han är en vecka idag. Han är så snäll, så, skrockar Andersson. Det blir spännande, nu ska man se han växa upp också. Det gick jättebra.

När den här reportern meddelar att reporterns barn ställde till med världskrig under morgonen skrattar Andersson högt och låter meddela:

– Jag har fått en liten försmak av vad som finns att vänta, och sedan säger han det alla föräldrar säger någon gång:

– Det roliga överväger det jobbiga.

Förutom familjens nykomling köpte familjen ett hus i våras så "livet leker", för att använda hans egna ord igen.

Indianen blev Smed

Efter en motig säsong 2021 blickar Andersson nu framåt. Efter lite betänketid och övertalning, föll valet på Eskilstuna Smederna.

– Egentligen började det med att jag inte var riktigt nöjd med Kumla, med hur det har varit. Jag fick till mig att de kommer att satsa på någon annan och då fanns det väl ingen anledning att jag skulle stanna kvar där, förklarar han och fortsätter till processen som tog honom till Smederna.

– Jag pratade med lite klubbar och sen ringde Smederna. Jimmy (Jansson, red. anm) ringde mig och vi pratade lite. Jag funderade lite….eller väldigt mycket, egentligen. Det är lite kul för Smederna har ju varit min ärkerival ända sedan jag började åka speedway. I början var jag mer att “Jag kanske inte kan köra för Smederna.” Men när jag hade snackat lite med Jimmy… Jag känner ju lite folk där borta, funktionärer och sådär. Jag har ju varit där och tävlat en del. Så han övertalade mig, haha! Så det känns jävligt bra att köra för Smederna.

Hur blir det att möta Indianerna tror du?

– Jag har ju varit borta från Kumla förut. Jag vet hur det går till. Det kommer inte att vara några problem. Jag har ju ganska nära till de bortamatcherna mot Indianerna i alla fall. Nej, det ska inte bli konstigt. Och det har inte varit några konstigheter eller så, ingen dålig stämning. Man har ju lagt ganska många varv där så det blir skönt också.

Han trivs på Smedstadion och han kommer att kampera tillsammans med bekanta ansikten. Andersson känner Johannes Stark och Pontus Aspgren sedan tidigare.

– Pontus och jag körde tillsammans förra året. Johannes och jag har åkt speedway mot varandra under hela våra liv, nästan. Robert Lambert och jag körde mycket junior-VM, säger Andersson.

Kan man dra nytta av varandras egenskaper när man vet så mycket om varandra från att ha varit tidigare motståndare?

– Det var en väldigt bra fråga! Jag tror inte det, egentligen. Speedway är en så speciell sport egentligen. Men om någons svaghet….eller om man vet att “Han kör ofta om på innern”. Då vet man att man kan täcka innern eller sådär. Det handlar mer egentligen om ens mentalitet innan ett heat än om vad man ska göra på banan. Vet man att en kille är lite sämre i starten får man ju en självförtroendeboost innan. För på banan kan allt hända sedan, säger Andersson.

Det ekonomiska

Vi tar en skarp vänsterkurva i dialogen. Mycket av sporten speedway handlar om pengar. Att driva runt sin verksamhet som ett företag. Att få det att gå ihop.

– Jag ska försöka få ihop pengar så jag kan köpa lite nya motorer. För det kan räcka med att hitta en bra motor så kan du vända allt. Jag ska försöka få tag på lite nya grejer och bygga lite nya cyklar. Vi ska försöka bygga lite nya cyklar. Jag ska se över ekonomin och se om vi kan få tag på en mekaniker så man slipper allt det här runtomkring med långa kvällar i garaget och sådär, säger han.

Teamet består idag av honom själv, hans mamma Marie och pappa Kenneth. Marie sköter ekonomin och hemsidan. Kenneth och Joel gör matchjobbet. Men det är slitsamt. Kenneth driver ett företag där Joel också jobbar, så även Victor Palovaara som Elitspeedway.com snackade med förra veckan.

– Det är jag och pappa, vet du! Nu åker jag och han till matcherna, sen kommer vi hem. Då tvättar jag och han kanske gör i ordning förgasare och tvättar sånt. Vi gör allting, från att göra i ordning cyklarna innan match, han mekar under matchen, vi kommer hem och sedan börjar allt om igen.

Så ni söker någon som kan avlasta, helt enkelt.

– Ja, många har ju anställda mekaniker och jag har haft det förr. Har du det som sköter allt så kan jag åka hem och slappa efter en match. Då kan jag fokusera på speedwayen. Jag och farsan har ju ett eget företag, det ska går runt. Så det blir ju långa dagar och veckor, säger han och fortsätter:

– Farsan har företaget. Jag, brorsorna och även Victor jobbar där. Det är långa dagar på somrarna. Man går upp och börjar jobba klockan 7:00. Man kanske jobbar halvdag och åker och kör match, kommer hem sent på natten. Sedan ska man åka och jobba klockan sju på morgonen och när du är klar med det är det inte så att du åker hem och vilar. Då åker du till garaget och är kanske där till 23-23:30 och gör i ordning cyklar. Sen får man en halvtimme med tjejen i soffan innan man måste duscha och gå och lägga sig. Och nu när man har fått grabben vill man ju spendera lite tid hemma.

Joel Andersson började åka speedway vid nio års ålder. När han var elva började han tävla. Tanken var aldrig att jag skulle åka speedway.

– Jag höll på med motocross och sådär. Sen hade jag en kusin som körde förut så vi var med jämt när han körde knatte eftersom farmor och farfar alltid var där. Så en dag frågade de mig om jag ville testa att åka. Jag provade och samma dag åkte vi och köpte en speedwaycykel och sålde crossen. Det var verkligen på den dagen. Speedway var mer min grej än vad crossen var.

Hur nollställer du efter en match där allt har gått emot? Var får du tiden och sinnesfriden att ladda om?

– Ja, du. Bra fråga. Det handlar om att bryta ner och komma igen. Det handlar om att åka hem, sätta sig i soffan och tänka på något annat. Inte kolla sociala medier eller något. Att klippa gräsmattan eller något, bara för att tänka på något annat.

Har du lätt att tänka på något annat?

– Det är svårt. När man håller på som man gör är ens liv idrotten. Jag vaknar och tänker på speedway, jag går och lägger mig och tänker på speedway, jag äter och tänker på speedway. Man sitter ju och tänker hela tiden. Som nu: “Hur ska jag göra till nästa år?”, “ Vilka sponsorer ska jag höra av mig till?”, “Så mycket pengar ska jag få in för att kunna köpa de och de grejerna.” Det är sådana saker.

Blir det inte en stress?

– Jo, det är väldigt mycket stress. Det är väldigt tufft ekonomiskt att få ihop det. Det kostar ju väldigt mycket. Jag har hållit på i jag vet inte hur många år nu. Det känns som att jag har kört på elitnivå i tio år, och jag har aldrig tagit ut någon lön ur speedwayen. Allting går ju bara runt. Det är svårt. Det blir mycket stress. Speciellt som i år när det går tungt. Det är jävligt hårt ibland, det är det. Men man älskar det ju så mycket att det är värt det.

Det är en livsstil.

– Precis. Man har ju gått tanken att “Vad fan, ska jag bara skita i det?”. Men vad ska jag göra annars? Skulle jag lägga det på hyllan så skulle det enda jag gick och tänkte på ändå vara speedway. Man älskar det ju så mycket. Då har jag suttit här och kämpat med min speedway i 15 år. Då ska man bara kasta bort det… Nej, det ligger för mycket jobb och slit där – och mycket glädje när det har gått bra. Man har gjort för mycket för att kasta det åt skogen för lite småskit, egentligen.

Jag läste på din hemsida att när du slutade köra i England tyckte du att körningen där hämmade dig i Sverige, kan du utveckla det?

Han utvecklar:

– Egentligen så var det såhär: De gjorde om laget så jag fick kicken. Så enkelt är det varför jag slutade köra där det året. Men jag rekommenderar alla unga som åker speedway att åka till England och köra för det är en annan sport därborta. Man lär sig väldigt mycket. Men när jag började köra i England hamnade jag i kläm med Masarna så jag körde inget i Elitserien under halva det året, jag åkte nästan bara i England. Då blev det..., säger han och tar en kort tanke för att omformulera sig:

– Banorna är såpass annorlunda där. De är mycket kortare och tajtare. Min hemmabana i Edinburgh - den får ju plats på innermarkeringen av den i Eskilstuna. Det är en väldigt annorlunda banform. Det är ganska långa rakor men tajt i svängarna så du åker ganska hård speedway. Då fick jag problem när jag kom till en bana som till exempel Eskilstuna. Istället för att åka in i en sväng så blev det att jag bröt cykeln in i svängen. Jag hade lite svårt i den övergången, förklarar han.

England är kanske inte avslutat kapitel. Just nu har han inget klart med en klubb där. Andersson berättar dock att han har klart med Örnarna förutom Smederna. Han avslutar med att han har klart med en ny klubb. Detta är dock inte offentliggjort.