Victor Palovaara är klar för Rospiggarna. Elitspeedway.com ringde upp för att ta ett snack med värmlänningen om både det ena och det andra. Kärleken till sporten, valet av klubb för 2022 och vintersysselsättningar bland annat.
Det är en minst sagt glad Victor Palovaara som ringer upp kort efter att undertecknad har försökt. Han ursäktar sig:
– Jag satt lite dumt till, det var därför jag inte kunde svara förut, säger han med ett skratt.
Värmlänningen Palovaara har, som många andra inom sporten, speedwayen i blodet. Hans pappa, Patrik, körde på elitserienivå. Farbror Robert körde också.
– Jag är inte säker på om min farbror körde på elitnivå. Farsan vann ju SM på 80cc. Pappa hade slutat åka när jag föddes men min farbror körde lite tror jag. Men det är inget jag kommer ihåg direkt. Jag har väl alltid varit lite av en speedwaynörd, säger han och skrattar.
Det var kärlek från ung ålder, och den kärleken består än, förklarar han skrockande.
– Jag älskar allting. Jag tror att jag var 3-4 år när jag fick en PW50. Det blev att jag körde den på gräsmattan hela tiden och jag tjatade hela tiden på att jag ville köra speedway. Så farsan byggde en speedwaycykel när jag var sju år eller så. På den vägen är det.
I Värmland härskar vanligtvis ishockeyn, bandyn och till viss del rally. Men speedwayen har sin starka skara utövare och även följare, där Palovaara får räknas in till båda skarorna. Men likt många andra saknar han en större stad i sportens sammanhang.
– Det är lite tråkigt att det inte finns på större städer. Bara en sån sak att folk går dit och tittar. Blir det regn så sitter man kvar. Det är mer än bara åkandet, det blir en livsstil på något sätt.
Det är lite som bandyn…
– Ja precis.
Han berättar att han likt många yngre idrottare utövade flera idrotter parallellt. Han spelade ishockey, fotboll och innebandy men när val skulle göras var det inte svårt. Speedwayen var given etta.
– Det var roligare helt enkelt. Om det var en vårcup i hockey och en tävling i speedway samtidigt fick alltid hockeyn stå åt sidan, förklarar han.
När man börjar skrapa på ytan hos en speedwayförare är det inte ovanligt att en speedwayförare är någon som söker adrenalinkickar. I vilken grad varierar, men när ämnet kommer upp gör Palovaara något som återkommer under intervjun. Han skrattar och förklarar att det inte är något extremt - "inte fallskärm eller så":
– Jag åker snowboard och wakeboard och lite sådär. Vi är några kompisar som åker cross. Jag gillar att cykla och hoppa. Så man är väl lite smågalen. Men det är mer känslan när man åker speedway. Ut i materialet och så träffar du och känner: “Nu går det fort” . Det är det som är det sköna. Att ligga och nöta varv på varv på varv.
Rospiggarna 2022
Vi vänder vårt samtal till kommande säsong. Victor Palovaara sätter mål inför varje säsong men meddelar att han knappt har smält 2021 än. Samtidigt förklarar han att han ska försöka komma på pallen i SM. Ett som nu är klart är att han ska köra för Rospiggarna kommande säsong. Något han känns mer än nöjd med:
–. Det har alltid gått bra där när vi har varit där och kört. Jag gillar banan. Kim (Nilsson) åker där. Vi kommer bra överens. Det är en bra kille och en jag kan lära av, säger han och fortsätter med att hylla lagledaren Peter Jansson.
– Han har varit på mig många år om att jag ska åka där. Peter är en bra lagledare, han tror på en och får en att tro på att man kan ta sig dit man vill. Han var en kort stund i Valsarna. Annars har jag inte haft honom som lagledare. Men jag känner honom ju, förklarar Palovaara.
Han berättar att de två möttes under hans första år på 500, då i landslagssammanhang under en juniortävling i Tjeckien.
– Han har alltid tyckt om mig som förare och vi kommer bra överens. Han litar på att du gör det du ska göra, så länge du gör ditt bästa är det bra nog. Vet han att man brinner för det låter han en köra på. Han finns där om man vill ha hjälp med något. Emil Lindqvist är med där och Conny (Ohlsson, red. anm). Jag har snackat lite med Kim och han säger att de tre ihop gör det jättebra. Peter kör lite mer det taktiska. Emil är speedwaykunnig och Conny kör allt lite runt omkring. Jag tror att det kommer att bli skitbra. Det tror jag.
Flytten till Rospiggarna gör inget nämnvärt för avståndet till hemmamatcherna. Det är fortfarande ungefär fyra timmars bilfärd - enkel resa - till hemmamatcherna. Men med speedway som liv är det numera en vana:
– Jag har ju hållit på med det hela livet så man tycker inte att det är så konstigt. Man blir duktig på att inte göra någonting. Bara att sitta och filosofera lite, säger han med ett skratt.
Han reser tillsammans med sin pappa, som också är hans mekaniker.
– Han har ju ett vanligt jobb. Han är resemontör på pappersbruk så jag får plocka upp honom. Ofta är han norr om Örebro och jobbar, då plockar jag upp honom där. Nu när jag har åkt i Vetlanda under några år har jag fått plocka upp honom i Kumla, förklarar Palovaara.
Palovaara är sedan tidigare klar för Valsarna i Allsvenskan och nu är även Rospiggarna på plats i hans schema för 2022.
– Sen håller jag på lite med England med det är inget som är färdigt än. Vi får se vad det blir, säger han lite halvhemligt.
Säsongen 2021 är över. 2022 står för dörren om ett tag. Under tiden ska Palovaara jobba.
– Jag jobbar faktiskt med Indianernas Joel Andersson. De har ett familjeföretag så jag jobbar för hans farsa här inom plåtslagning och snickeri.
Eftersom han de senaste åren har kunnat leva på speedwayen under säsongerna är möjligheten att jobba med Andersson vintertid en "klockren" lösning. Det är ett sätt att koppla bort och kunna gå runt. Och apropå koppla bort. Den avslutande frågan för stunden handlar om just det: Vad gör Victor Palovaara när han kopplar bort speedwayen under säsong?
– Jag brukar umgås med tjejen. Nu har vi en hund, en golden retriever, som jag brukar vara ute och gå med. Annars åker jag ut med båten. När man är ledig brukar jag vara ledig. Båten är en styrpulpet med en 60-hästars på så det går att åka vattenskidor eller wakeboard, avslutar Palovaara.