Mikael Holmstrand, ESS ordförande och lagledare i Lejonen, har många strängar på sin lyra. Inte minst när det gäller speedway - som trots allt bara är en av strängarna på den större lyran. Här berättar han om hur allt började, vägen in i ESS och säsongen 2021.
När vi når Mikael Holmstrand denna gång sitter han på en parkering i hemstaden Linköping. Det ständigt semi-närvarande regnet över den östgötska staden har gjort ett kvickt och innehållsrikt besök vilket gjorde att han blev kvar i bilen.
– Jag skulle precis gå in på BAUHAUS när himlen öppnade sig så jag blev kvar och tog lite samtal, säger han med ett skratt.
Han har officiellt semester – från sitt jobb som VD på Garageportexperten. Men det finns alltid något att göra när man har mer än ett par strängar på sin lyra, där speedwayen är en stor del av Holmstrands liv, förutom VD-jobbet och ett antal styrelseuppdrag. Och hans resa till sina nuvarande positioner inom speedwayen är måhända kanske inte den vanligaste:
– Den började som åskådare. Jag är uppvuxen i Gislaved, därav kopplingen till Lejonen. Jag följde med min pappa och farfar på speedway. Jag satt på pappas pakethållare på cykeln på väg till banan. Mina föräldrar bor fortfarande så att om vinden är rätt hör de speakern från banan och de hör alltid motorljudet, berättar Holmstrand.
Uppvuxen i Gislaved under 1970-talets slut fanns det mycket motorsport i den omedelbara närheten. Var det inte speedway i Gislaved så kunde det vara Formel 1 eller Roadracing-VM, det vi idag kallar MotoGP, på Scandinavian Raceway i Anderstorp.
– Det var mycket sport när jag växte upp, det var en sportintresserad familj. Sedan var det några år under min uppväxt när Lejonen inte hade något lag i seriesystemet och då brukade jag och pappa ha som tradition att vi åkte på de svenska VM-deltävlingarna och SM-finalerna, och det fortsatte även när jag blev vuxen och flyttade hemifrån. Det är ett gemensamt intresse.
Pappa är Göran Holmstrand, tidigare stark man i Lejonen, och han satt i klubbens styrelse när man vann sina SM-guld 2008 och 2009. Holmstrand fortsätter:
– Sedan har han varit en ganska tongivande figur i föreningen till och från under de senaste tio åren. Där någonstans började jag engagera mig som sponsor och lärde känna Anders Fröjd som delade med sig av all sin taktiska kunskap. Anders använde mig som bollplank lite först. Jag lockas mycket av det taktiska spelet bakom speedwayen med snitt, startspår och att bygga lag av individualister. Jag utbildade mig till lagledare och har tagit rollen bredvid Anders under de senaste åren som stöttning till honom.
Det är en skaplig resa...
– Det kanske är en lite ovanlig väg i sporten. Jag eller någon nära mig har aldrig kört själv och många ledare kommer ju från en aktiv bakgrund på något sätt. Men jag har istället en väldigt kommersiell vardag så….. säger han och tar ett nytt andetag:
– Alla klubbar har ju ett engagemang i ESS och vid något tillfälle fick jag frågan om jag kunde tänka mig att dyka upp på ett styrelsemöte, just med tanke på mina erfarenheter från näringslivet och att jag är en aktiv sponsor i såväl klubblag, landslag och till olika förare i speedway och även inom flera andra sporter.
– Just den kombinationserfarenheten kanske är en roll som inte alla klubbar har haft tillgång till då det av naturliga skäl varit ganska mycket pensionärer i klubbledningarna historiskt.
Folk som har haft tid…
– Ja, det är väl inte vanligt att man får tag i någon med min yrkesmässiga vardag som orkar eller kan engagera sig. Men jag tycker speedway är roligt och ser både behov och möjligheter att göra saker som stärker svensk speedway. ESS-klubbarna vill verkligen framåt och organisera sig tillsammans, inte minst kommersiellt vilket jag tror är helt nödvändigt, så jag tar mig den tiden just nu.
Det känns lite som att du och Indianernas Simon Gustafsson, även om han har en annan aktiv bakgrund, kommer in i sporten idag med lite samma vinkel…
– Det tror jag utifrån det jag sett Simon göra i Kumla. Och det är flera klubbar som har personer med fina CV:n från näringslivet idag och vi har en väldigt klok och engagerad styrelse även i ESS. Det tror jag att man behöver - därmed inte sagt att man inte behöver de ideella krafterna eller de med aktiv bakgrund. Men jag tror att en delorsak till att många klubbar har fastnat i den ekonomiska fällan är att de leds av folk som bara tycker att speedway är otroligt roligt och vill så väldigt gärna se sportsliga framgångar kortsiktigt att man satsar den där sista pengen på en stjärnförare istället för kansliet eller juniorverksamheten eller anläggningen eller till att bara stärka sin kassa. Man tar en sista chansning och hoppas att intäkterna löser sig. Så kan du inte driva ett bolag. Är du glassförsäljare kan du inte utgå från att solen skiner varje dag i juli, till exempel. Jag tror att vi behöver ha mer av det tänket.
På den vägen hamnade Mikael Holmstrand i ESS. Eller som han själv så vackert målar det:
– Jag stoppade in huvudet och hade lite tankar och synpunkter och då blir det det klassiska “Den som sa det, han va’ det…”. Plötsligt satt jag där med några uppgifter på mitt bord och strax därefter en fråga om att ta över som styrelseordförande när ESS ville växla upp sitt arbete, skrattar han.
Väl genomfört 2021
Det för samtalet till här och nu. 2021 och något slags mellan-normalläge i väntan på 2022. Arenorna tar emot folk igen och det har gått riktigt bra ur säkerhetssynpunkt:
– Jag har inte hört något negativt alls kring hur klubbarna har hanterat säkerhetsfrågan. Precis som vi har sagt hela tiden: Vi rör oss ju på väldigt stora ytor och skulle kunna ta emot fler än vad vi får just nu. Klubbarna har gjort det bra; Man har erbjudit digitala och kontaktfria biljettköp, det finns gott om publik- och matchvärdar på arenorna och köer hanteras bra. Klubbarna var väl förberedda, berömmer Holmstrand och fortsätter:
Men tyvärr har publiken inte kommit i den tillströmning som vi hade hoppats på. Vi ser liknande signaler i andra idrotter också. Det har varit svårt att fylla ens de platser man har.
Kan det vara covid-rädsla?
– Vi har pratat mycket om det inom ESS och tittar man på publiksiffrorna så är det lite ljummet. Speedwayen har varit fantastisk och med några undantag har det varit bra väder. Men alla har inte fått två sprutor än så det är en sak. Sen finns det också en beteende-del i det. Man har vant sig av med stora arrangemang i ett och ett halvt år. Man kanske har hittat lösningar via TV’n istället eller andra intressen eller vad det nu kan vara.
Det man har kunnat se i samhället är att de ställen som har haft mest folk är där den stora massan har varit unga människor. Det, i sig, kan ses som ett litet varningstecken för klubbarna, menar han.
– Det aktualiserar frågan igen: Hur föryngrar vi vår publik? Vi kan inte stå och falla med den traditionella äldre åldersgruppen. Det är väl där klubbarna måste fundera lite. Hur marknadsför vi oss? Har vi berättat att vi finns i rätt kanaler nu när vi kan ta in publik eller hoppas vi bara att kärnåskådaren är så välinformerad själv att de hittar oss? Jag tror att det är ett väldigt farligt sätt att bygga det på.
Han säger att det troligen kommer att vara en av de stora arbetspunkterna inför 2022 års säsong: Att marknadsföra sig rätt på rätt ställen.
– Med rätt förberedelser och inför en mer normal säsong tror jag att det kommer att bli en stor skillnad. Men det är inget som går av sig självt.
Du tog själv upp det, hur ser det ut med planerna inför 2022? Har pandemin ändrat planeringshorisonten på något sätt?
– Vi har kommit en bit så till vida att alla klubbarna har börjat arbeta med vad man vill ha ut av 2022. Vilka erfarenheter har vi dragit av de senaste två åren? Då utgår vi från att 2022 kommer att vara pandemi-fritt. Utgångspunkten är ett normal-år. Hur vill vi då att vår sport ska utvecklas? Den frågan har ställts till samtliga klubbar och svaren är något jag håller på att sammanställa just nu. Vad har vi tagit för lärdom av de regelförändringar som varit under de här två säsongerna? Är det något vi ska ta med oss in i framtiden eller något som bör justeras? Har vi hittat några nya goda exempel som vi ska ta tillvara på? Sedan är vår tanke att sätta oss ner och börja mejsla i en önskelista tillsammans med förbundet. Hur slår vi vakt om svensk speedway på bäst sätt? Allt från klubbarnas förutsättningar, till svenska förare och kommersiella aktiviteter behöver belysas.
** Det första jag tänker på när jag hör detta är transferkorten, men hur det kommer att se ut med detta nästa år är kanske för tidigt att sia om?**
– Precis, men de är ju en del av den agendan. Vi har en bruttolista på alltifrån körscheman, svenskar, transferkort och de klassiska frågorna kring snitt. Vissa hänger ihop, andra är fristående. Vissa är regelfrågor som förbundet äger och måste vara med på och andra är rena överenskommelser inom ESS. Antalet svenskar kan man ju t.ex. inte skriva om i reglerna, det är mot EU’s regelverk, utan sånt är en överenskommelse inom ESS hur det ska se ut. Det är två olika spår, kan man säga. Men de hänger ihop givetvis, säger Holmstrand och fortsätter:
– Anledningen till att vi har startat så här tidigt är också något jag hade med mig in i ESS som synpunkt. Speedwayen har varit alldeles för sen med att formulera sina egna förutsättningar. Ofta har reglerna inte varit klara förrän långt in på höstkanten och då är lagbyggena redan igång. Det är alltid lurigt att bygga ett lag innan du vet förutsättningarna. Vi har sagt att vi måste ha nästa års förutsättningar innan säsongen är slut och helst ska det vara långsiktiga lösningar för att slippa stora förändringar varje år. Det är målsättningen. Det kan vara någon finjustering men de grova penseldragen måste vara klara och spikade innan september månads slut, avslutar Mikael Holmstrand.