• Ligasponsorer

Tisdag Tis 25 Augusti Aug
Tisdag Tis 1 September Sep
Tisdag Tis 8 September Sep
Tisdag Tis 15 September Sep
Idag 22 September Sep
Onsdag Ons 23 September Sep

Lindgren: "Man lär sig mycket när man kör utomlands"

18 maj 2020 11:00
Intervju

Idag träffar vi Indianernas lagkapten Ludvig Lindgren som berättar om mental träning, motorfästet Närke och klubbens förvandling. Bland annat.


I väntan på säsongen jobbar han lite på den firma som hans mekaniker driver. Men normalt sett är Ludvig "Ludde" Lindgren lagkapten i Kumla Indianerna, en klubb på frammarsch. Fjolårets satsning med storstjärnor ligger bakom och redan inför den här säsongen - som vi ju inte riktigt vet när den börjar - tog klubben en annan approach, där mycket lokalt får plats i laget.

Och Ludvig Lindgren, som har varit med om två resor med Indianerna tycker att klubben har gjort enorma framsteg de senaste åren.

– Det är som natt och dag. När jag kom tillbaka till klubben var det inte så bra, säger han om sin återkomst från Masarna under 2016.

– De hade ekonomiska problem. Jag och andra förare blev lite förda bakom ljuset. När vi gjorde kontraktet var allt en miljon procent säkert att vi skulle köra men sen gjorde vi ett division 1-kontrakt i händelse av att det bara skulle bli det.

Genom åren har Indianerna jobbat i motvind men det börjar vända nu och klubbens expansion är häpnadsväckande.

– När jag kom tillbaka hade de två förare i klubben under 18 år. Nu har vi ett eget allsvenskt lag, ett eget division 1-lag och ett eget knattelag.

Starkt motorfäste

Han beskriver själv Närke som ett väldigt starkt motorfäste och rabblar snabbt upp tre namn som gjort sig kända i andra motorsporter: Ronny Petersson (Formel 1), Marcus Ericsson (IndyCar, tidigare Formel 1) och Niclas Hallafors (supercross). Och då har vi inte ens pratat speedway. För egen del har sporten funnits inom familjen sedan urminnes tider, kan man nästan tro. Farfar körde speedway, pappa körde, storebror Fredrik har gjort sig ett namn. Och morbror körde.

– Varenda vaken timme ända sedan barndomen har jag tänkt på, levt, andats och fantiserat om speedway. Jag har själv spelat hockey men jag visste ändå att det var speedway det skulle landa i. Om man ser publikmässigt sett brukar jag jämföra det med hockey. Ofta är det ett dåligt heat, men det är bara en minut, sen är det nya gubbar in igen. Sen kommer ett nytt heat och nya gubbar.

Under vintern har Elitspeedway.com pratat med flera förare som också spelat hockey, vilket föder frågan: Hur har han utnyttjat hockeyn för sin speedway?

– Jag var målvakt, hehe. Däremot är det den där koncentrationen. Det är lite lika i speedway, speciellt i startmomentet. Där krävs extrem koncentration. Du har inte samma koncentration som målvakt när pucken är på andra sidan isen.

Njae, men tekning eller numerärt underläge så...

– Precis. Det är något man bör jobba med mer än vad man kanske gör. Koncentraitonen alltså.

Hur jobbar du med det?

– Jo, jag har lite övningar. Min mentala coach har räknat ut att jag behöver koncentrera mig fullt ut i tre minuter, tvåminutersregeln plus själva heatet.

Hur kom ni fram till det här, och hur kommer det sig att du började med mental coach från första början?

– Det var han som hade gjort research. Men just en mental coach: det började jag med dels för nervositeten, men det är mycket viktigare än vad man tror med mental träning. Just i Sverige tar man det inte på lika stort allvar som man gör i England och USA till exempel. Jag kände att den mentala biten var stor. Det är många som har haft det inom speedwayen bland de större, professionella förarna. Speedwayen utvecklas fortfarande enormt, framförallt bland förarna.

Sportens utveckling gör att det inte längre är en säsong och sedan ledigt, menar Lindgren:

– Förut brukade man säga att man körde en säsong och sedan var man ledig i fem-sex månader men nu är det inte riktigt så. Nu är det nästan ett heltidsjobb med nätverkande och sponsorer. Det är bara positivt, för att sporten ska bli mer professionell.

Hur kopplar du bort matcher? Hur tar du ledigt?

– Det är jag ganska duktig på. Man lär sig mycket när man kör utomlands. Jag körde tio år i England och då kör man ganska mycket tävlingar och då lär man sig att man måste släppa det fort. Både dåliga och bra tävlingar, speciellt de dåliga. Men jag är sportintresserad så det blir mycket hockey och supercross och såna saker som man kan ha för att tänka på annat.

Han återhämtar sig från ett benbrott i handen, något som han säger går bra och det är inget som hämmar honom. Genom karriären har han råkat ut för hjärnskakningar och slagits medvetslös "och sådär", men han säger att han egentligen inte är rädd. Däremot jobbar han med prestationsångest. Vilket också är en del i varför han har tagit in en mental coach, förklarar Lindgren. Han jobbar med att ta bort de negativa tankarna.

– Jag är en tänkare, vilket kanske inte alltid spelar till min fördel i speedway. Men jag tycker inte om att sätta mig i situationer där jag inte har full koll. Gokart och sådana grejer är inte min grej.

Bungyjump och sånt?

– Mjo, men det är nästan lite... barnmat. Men jag tror att jag skulle behöva pusha mig själv lite mer för att få den där rushen. Nu har man barn och sådär så det är lite annorlunda. Jag har en fyraåring och en på väg vilken dag som helst, berättar han.

Intressant säsong

Att Covid-19 har skickat hela världen in i ovisshet är välkänt vid det här laget. Sporten hamnar, så klart, i skymundan till förmån bekämpandet av viruset men någon gång hoppas vi att säsongen ska börja och i efterdyningarna av det här kan det göra saker och ting med lagen.

– Det är så svårt att säga hur det ska se ut. Om vi utgår från hur det ska vara så tror jag det, men om de får göra om och det inte kommer så många utifrån - det kanske blir en helskandinavisk serie... då kan jag inte svara på vilka som blir starka och svaga, säger Lindgren och fortsätter sedan:

– Däremot hoppas jag att de flesta kollar svenskt och att man gör en liten rekonstruktion av ligan. Man kanske får sänka nivån för att få in lite mer svenskt. Jag tror inte att publiken kommer att svika så länge det bjuds på bra speedway.

*Det finns ju ganska många unga förare på väg...

– Ja, precis. Jag tror att alla klubbar har några sådana förare. Givetvis är det ett stort tapp att tappa stjärnorna men tittar vi överlag så har Sverige gjort det ändå. Tittar vi på topp-8 i världen så är det inte så många som kör i Sverige i år och det var ju klart redan innan säsongen. Jag tror inte att de kommer och kollar bryr sig speciellt mycket om att titta på alla som stavar sitt namn med CZ. Då tror jag att det blir mer populärt om det är förare från bygden, någon de kanske känner, har jobbat med eller är kopplade till på något sätt. Det tror jag har mer attraktionsvärde än att det ska gå en halvsekund snabbare per varv.

Tankar om återväxten

Som lagkapten i speedwaytokiga Kumla har han tagit ett stort ansvar för att hjälpa yngre förare och med Indianernas utväxling på ungdomssidan är det inte ovanligt att han rådfrågas från aspirerande förare.

– Det är det jag brinner mest för. Det kommer från eldsjälar. Det är de som har byggt det här. Vi har en pappa i knattegänget, Håkan heter han - han har gjort ett hästjobb med prova-på-speedway. Klubben har dessutom rätt mål och vision, säger han och fortsätter:

– Jag har alltid velat hjälpa yngre förare och jag har sagt att de alltid är välkomna till min verkstad. Jag gör ju ganska mycket på cyklarna själv och jag delar gärna med mig. Jag har haft både Ludvig Selvin och Gustav Grahn här för att bygga cyklar. Sen gör jag ganska mycket här i Kumla för att hjälpa de yngre, det är något jag och klubben har pratat ihop oss om.

Men det är fortfarande en lång väg att vandra för sporten. Och frågar man Lindgren räcker det att titta lite över Östersjön - och Nordsjön.

– Det är ganska många som gnäller på svenska förare, att vi inte har fått fram någonting. Men fråga klubbarna hur många tränare de har. Det är noll. De som står och fyller i programmen och är lagledare har sällan kört själva. Det kanske man inte behöver för att vara en bra lagledare men om man ska vara en bra tränare så bör man ha någon erfarenhet från att ha kört själv.

Han fortsätter:

– Kollar man på Polen så finns det en tränare i stort sett varje klubb. Det är lite annorlunda där med tanke på att det är på så mycket större skala. I England är det mycket sämre än i Sverige men där har de en väldigt bra ungdomssatsning och en landslagssatsning som Sverige borde titta på. Det är gamla förare, Simon Stead och Oliver Allen, som är lagledare. De har riktiga träningsläger för sitt landslag i England vilket gör att de har börjat få fram egna produkter som är väldigt snabba och lovande, hyllar han.

Svensk speedway håller på att få fram en ny generation, det räcker att titta på den intervjuserie vi gjorde nyligen på Elitspeedway.com för att se att det finns talanger på väg fram. Men hur ska vi få fram fler?

– Det som saknas är kanske rätt ledare och förutsättningar. Hur ska vi göra om fem år? Vad ska hända då? Det tänket finns ju inte riktigt i svensk speedway eftersom de ska överleva varje månadsslut, eller veckoslut. Kollar man på Indianerna så vet jag att det är det vår klubb vill göra. Jag har själv många barndomsvänner som jag har kört med som sitter i styrelsen och ledarstaben och det är väldigt bra. Nu har varken Peter eller Kaj kört själva men det är dom väl medvetna om. De lägger sig inte i de tekniska bitarna. De har så pass bra kunskap om sporten för att spela på de taktiska bitarna istället.