Ivarsson i hetluften igen: "Har varit rätt intensivt"

Efter en omtumlande vår i Vetlanda har klubben landat med nya lagledaren Conny Ivarsson, och Ivarsson landat med Vetlanda. Inledningen på ovalerna har bjudit på fina segrar och några bottennapp men tabellfemman ligger ungefär där de ska, enligt Ivarsson. Och själv börjar han komma in i den nya rollen:

– Det tycker jag väl. Så är det. Nu vet man vilka förare man har att göra med och hur de är som personer. Det blir mer och mer för varje gång, säger Vetlandalegendaren, som själv körde in 2933 poäng på 302 matcher för klubben under sin aktiva karriär.

– Det har varit rätt så intensivt kan jag säga. Det är mycket att ta in och styra med. Det är nytt för alla, inte bara för mig. Det är en omorganisation i klubben. Det är rätt mycket. Det är möten för att styra upp allting, fortsätter han.

Ivarsson har aldrig varit stått på ledarsidan om staketet tidigare och när vi når honom under uppehållet skrockar han:

– Haha, ja, jag vet inte hur mycket uppehåll det är. Det går i ett. Man ska ha tag i förare och sådär.

Han har dock semester från heltidsjobbet som reparatör på ett aluminiumbearbetningsföretag vilket ger lite ro i vardagen. Att balansera speedwayen med jobbet är annars ett pussel:

– Det blir mycket. Det blir kvällar. Det var lite mer än vad jag hade tänkt mig från början. Men så är det i inledningen. Det ska landa hos alla, så de vet vad jag vill. De har varit vana vid en sak. Det är lite annorlunda nu. Jag är inte anställd på klubben. Jag har ett annat jobb och har inte den tiden att lägga på det här, säger han sakligt och fortsätter:

– Micke hade ju många uppgifter som jag inte har med styrelsen. Det är lätt att saker faller mellan stolarna och rätt som det är upptäcker man något och då måste man ta hand om det. Och med pandemin blir det extra mycket, det är regler kring än det ena än det andra. Jag har bra stöd från Astrid också, säger han och menar assisterande lagledaren Astrid Pöker.

"Har gått rätt bra"

Vårt samtal flyttas mot den faktiska speedwayen som körts så här långt. Vetlanda ligger i skrivande stund femma med sex inkörda poäng på sex matcher.

– Jag tycker att det har gått rätt så bra. Vi har haft några riktiga plumpar och tittar man på senaste omgången så gjorde vi en dålig match. Det gjorde vi. Vi hade ändå fullt lag och fick rejält med stryk av Västerik (53-37) Men tittar man på den omgången så avgjordes alla matcher med större marginal än vad vi fick stryk med. Det var stora segrar i hela omgången.

Precis. Omgången innan dess var betydligt jämnare. Det var någon tolv poängs-marginal, men i övrigt jämna matcher.

– Ja, jag har lite svårt att få kläm på det, ärligt talat. Jag har aldrig varit ledare inom något, jag har ju bara varit förare, hehe. Jag har ju bara stått på den sidan staketet. Då gör man ju så gott man kan hela tiden men nu är det en massa andra parametrar som spelar in.Ja, jag vet inte, hehe, skrockar han.

Var det ett svårt beslut att ta att hoppa på det här uppdraget?

– Ja och nej, faktiskt. Jag funderade väldigt mycket på det. Jag fick frågan en gång tidigare och då tackade jag nej och tänkte att jag inte reder ut det. Men så gick det ett par veckor och de kom tillbaka och bad mig fundera någon vecka på det. De förklarade läget och det är ändå min klubb. Jag har ju ändå kört här hela min karriär. Jag tyckte att jag behövde ge tillbaka av allt det jag har fått.

Han fortsätter:

– Det hade varit ett enklare beslut om man skulle hjälpa till i ett division 1-lag eller i Allsvenskan. Då hade det varit enklare att smyga in om man säger så. Men efter den där veckan tänkte jag “Vad f-n, det är väl bara att hoppa på. Går det så går det, Vi kör.” Som nybörjare gör man ju fel. Man kanske inte toppar i rätt heat. Men jag är en tävlingsmänniska, det är jag ju. Det sitter kvar. Jag blir frustrerad när det går dåligt för laget och jag kan inte alltid ta in allt jag behöver ta in. Jag är så uppe i allt.

Det var hjärtat som talade till slut…?

– Hehe, jag blev övertalad. Både hemifrån och från klubben. Jag har fått mycket stöttning på så vis.

Det fanns en hel del rutin i truppen redan innan säsongen och det har utökats med veteranen Rune Holta på senare tid.  Men en nyckelfigur i Ivarssons vardag är annars lokala föraren Peter Ljung.

– Det finns mycket kunnande. Rune är ju rutinerad och så. Fördelen med Peter är att han alltid är på plats. Det är alltid lättare att snacka med någon som bor i stan. Man blir kompisar på ett annat vis. En sådan som Rune är här när det är tävling och då blir det fokus på bara just det och det man stöter på där just då, säger Ivarsson och ändrar lite tonläge till nästan en stöttande röst när han fortsätter:

– Peter har ju inte haft den bästa säsongsstarten i år, det har varit lite upp och ner. Han skulle ha kört i Polen men det blev bara några matcher, han har kört i Danmark och kört och lite sådär. Jag tror att han har varit lite splittrad.

Kan du dra nytta av något från din tid som förare att stötta i sådana lägen?

– Man försöker väl tänka tillbaka och komma ihåg hur det var. Nu är det ju 20 år sedan jag slutade, skrattar han.

– När jag la släpskon på hyllan släppte jag speedwayen helt. Jag har bara varit och tittat på hemmamatcher, men under de första åren var jag inte ens det. Man ville släppa det helt. Eller, under det första året efter att jag slutade var jag med och mekade på hemmamatcherna, sedan släppte jag det helt. Jag tittade väl på GP-speedway när det passade men man har ju annat att göra på helgerna. Jag har ett vanligt motorcykelintresse också och kör en hel del landsväg och mekar mycket.

Hann du sätta någon målsättning med laget när du tog över?

– Både och. Givetvis vill vi ju ta oss till slutspel och gå så långt det bara går. Sen får vi se. Det är så mycket som spelar in, framförallt med det lag vi har. Som sagt, Polen sätter sina krav och är förarna inte tillgängliga för att de ska köra i Polen blir det lite svårt ibland. Vi hade ju en sådan match i Eskilstuna där vi fick köra riders (replacement) då vi saknade fyra förare. Vi hade inga utlänningar med. Det var riktigt svårt. Men det är bara att hoppas att om det blir fler sådana matcher att det blir vid rätt tillfälle. Det spelar in för andra klubbar också.

Ni ligger femma, med sex poäng på sex matcher. Det känns som en godkänd start?

– Ja, visst är det så. Vi tappade tyvärr en hemmamatch med ett par poäng mot Indianerna. Hemmamatcherna känns viktiga och det känns lite sådär. Men så är det ibland, avslutar Conny Ivarsson.