• Ligasponsorer

Tisdag Tis 27 Augusti Aug
Torsdag Tor 29 Augusti Aug
Tisdag Tis 3 September Sep
Tisdag Tis 10 September Sep
Tisdag Tis 24 September Sep
Onsdag Ons 25 September Sep
Tisdag Tis 11 Augusti Aug
Torsdag Tor 13 Augusti Aug
Tisdag Tis 18 Augusti Aug
Torsdag Tor 20 Augusti Aug
Tisdag Tis 25 Augusti Aug

Ljung: "När man slutar vilja bli bättre så slutar man vara bra"

1 maj 2020 11:20
Intervju

Elitspeedway.com ringde upp en av de mer rutinerade förarna i ligan för att kolla läget nu när säsongsstarten har skjutits upp. Det blev ett samtal om fritid, varierade banor, fadderskap och mycket annat.


Uppskjuten säsongsstart betyder mer träningstid för de flesta. I alla fall de flesta yngre förare. För en lite mer rutinerad - eller luttrad, som han själv säger - innebär den uppskjutna starten mer fritid.

– Jag har inte börjat åka än. För min del... säger Peter Ljung och byter formulering mitt i meningen. Han fortsätter:

– Har man hållit på så pass länge som jag har gjort brukar det räcka att jag håller på en halv dag innan jag börjar känna mig skaplig igen. Det är ungefär så lång tid det tar, sedan på landslagssamlingarna börjar vi köra heat på eftermiddagen. Andra dagen kör vi fyra varv ordentligt och sedan är det träningsmatcher för att hålla igång. Det är lite som att cykla ändå, det tar lite att komma igång men det går ganska fort.

I andra sporter, som till exempel ishockey handlar mycket om att återfå tajmingen i det man gör. Det är visserligen ett par sådana detaljer som ska sitta inför en säsong i speedway också, men:

– Jag kan tänka att de har många mer moment som måste klicka i för dem. Körningen runt banan tar en liten stund, men för mig snackar vi kanske tre-fyra gånger på banan innan det hakar i. Startmomentet kan ta lite... säger han och pausar igen.

Det är som att han tänker tillbaka. För orden som kommer sen låter mer plågade än upplyftande:

– Fan, det har man gjort miljontals gånger. Man har gjort hur många starter som helst! skrattar Peter Ljung.

I ryggmärgen

Ett bevis för att rutin är A och O i sporten finns i en liten berättelse han sedan delger Elitspeedway.com när vårt samtal glider vidare.

– Jag hade en ny mek förra året och när jag kom in efter första svängen inför säsongen stod han helt tyst. Jag hann tänka att det inte såg så bra ut innan han sa: ”Det ser ju ut som att du aldrig slutade” och jag svarade: ”Ja, det kändes så också. ”Det är en väldigt enkel sport. Har du satt två miljoner strike i bowling så är det inget konstigt när du gör det ytterligare en gång. Vi har väldigt få moment, om man jämför med hockeyspelare. De har betydligt fler rörelser och moment.

Även om det behövs ett och annat träningspass är det inte allt som infinner sig på träningarna. Ljung menar att tävlingsmomentet verkligen behövs för att han ska tagga till ordentligt och om det uppfattas som arrogant i skrift är det inte så det framkommer när han berättar. Det är varma ord, det är målande ord. Det är passionen och viljan att vinna somt talar.

– Det där sista är svårt att få fram på träning. Det är ju tävlingsmomentet, då måste vi ha heat. Är det träning är det alltid någon som ska tjuva lite för att kunna besegra en förare de annars inte slår, skrockar han.

Han berättar att han har avvaktat med att köra på egen hand. Det ger honom ingenting att köra några varv och sedan behöva offra tio timmar för att tvätta cykeln. Istället har det blivit mer tid med barnen. Och då har det gått från flera hästkrafter till.... en.

– Det har blivit lite extra tid i stallet med min dotter som rider. Sen har jag börjat importera antibakteriell spray via kontakter i Polen så det sysslar jag med lite. Man har några sidoprojekt, säger han med ett nytt skratt.

Polen, ja. När allt kommer igång igen är tanken att han ska köra för Tarnow i år också. Liksom Vetlanda och även Griparna. Med många år och tusentals varv på de flesta ovaler runtom Europa finns besitter han en hel del kunskap.

Hur stor skillnad är det på de olika banorna?

– Det är stor skillnad. Underlagen, kurvradie och sådär skiljer sig. Det är något man lär sig genom åren. När man åker i England, som har större banor blir det en helt annan åkteknik. Kör man Vetlanda, Kumla eller Gislaved vill man sladda så lite som möjligt. I Linköping eller Norrköping måste man ställa upp cykeln själv annars hamnar man helt åt h-e. Det kräver väldigt olika åkteknik, säger han och för samtalet tillbaka till de yngre förarna igen.

– Det är det som är viktigt för de yngre. De ska inte bara träna på en bana för att bli bra på den, för det skiljer sig. De måste lära sig att känna banan och beräkna. Det går att köra jättefort på en bana men när man lär sig banorna kan man köra lite långsammare och ändå gå bättre. Det kan skilja ett halvt varv på fyra varv.

Lagsport men ändå inte

I vår intervjuserie med unga förare i ligan har vi pratat mycket om fadderskap och möjligheten att bolla erfarenheter och skaffa sig kunskap från äldre förare. Det är något sporten i mångt och mycket saknar, menar Ljung.

– Det är inte så mycket sådant egentligen. Jag har haft ett par yngre mest för att vi har haft en bra relation, mest från Västervikstiden då. Noel Wahlqvist, bland annat. Men där blir det mer en kompisrelation och så engagerar man sig lite extra i dem för att man känner dem, säger han och fortsätter:

– Det kan vara många saker som jag ser som väldigt enkla som de inte ser. Jag försöker få de att undvika fallgroparna. Det finns många och jag tror att jag själv har gått i alla!

Han tycker att det är synd att det inte finns den mentaliteten i sporten. Det är mer var och en för sig.

– Det kan ju brytas ner hela vägen till att du inte har någon matchbonus om laget vinner. Du som förare får samma betalt oavett. Kollar man på de utländska förarna så finns det inget incitament för att engagera sig extra. De tjänar inget på det. Enda anledningen att de är här är ekonomi och det är inget konstigt i det. Det är deras jobb. Tjänar du inget på att bidra på något annat sätt så blir det inget, säger han och fortsätter:

– Alla vill ju vinna matcher, det är inte det. Men vi skulle få större engagemang om det var annorlunda. Men det har aldrig slagit igenom. Många går i tanken i att alla tänker på sina lag men så är det inte, för många är en match en payday.

Mycket kvar i tanken

Vi byter ämne. Peter Ljung blir i år 38 år. Men ser han slutet på karriären? Inte direkt.

– Ja, det är lite så. Jag har ingen tidsplan. Så länge man får vara hel, för det har jag märkt: Det gör ondare att slå i nu när man är äldre, det gör det. Men nä, så länge jag tycker att det är kul och det finns några som vill att jag ska köra så kör jag. Men min kurva har ju gått uppåt de senaste fyra åren, så...

– När man slutar vilja bli bättre så slutar man vara bra. Jag letar alltid efter att bli bättre och då kan man faktiskt utvecklas så länge man håller på. Vi har ett bra lag på pappret, tycker jag.

Hur ser du på lagets chanser i år?

– Nu är jag ny men laget är ganska likt från förra året. Vetlanda överraskade mycket förra året och förhoppningen är att det ska bli lika bra i år.