• Huvudpartners

Onsdag Ons 2 Augusti Aug
Tisdag Tis 15 Augusti Aug
Tisdag Tis 22 Augusti Aug
Tisdag Tis 29 Augusti Aug
Tisdag Tis 5 September Sep
Tisdag Tis 12 September Sep
Tisdag Tis 19 September Sep
Tisdag Tis 26 September Sep
Tisdag Tis 7 Maj Maj
Tisdag Tis 14 Maj Maj
Tisdag Tis 21 Maj Maj
Tisdag Tis 4 Juni Jun

Hon kan bli först: "Tanken var att komma in om tre till fem år"

7 december 2021 15:00
Intervju

15-åriga Inken Pöker kan bli förste tjej att köra i BAUHAUS-ligan. Själv tar hon pionjörskapet med ro. Här är hennes berättelse om speedway, förebilder, att bo i Sverige och mycket annat.


Somliga skulle kalla det överraskning. Andra, som undertecknad, väljer kanske att beskriva det som att Inken Pöker går i bräschen. Att hon spränger gränser. Själv tar hon det faktum att hon kan bli första tjej att tävla i den svenska högstaserien i speedway med en klackspark.

Men för att nå dit måste vi börja den här storyn någon annanstans. I västra Tyskland, närmare bestämt. Inken Pöker spenderade sina första levnadsår i Esterwegen, en dryg timme väster om Bremen, inte långt ifrån gränsen mellan Tyskland och Nederländerna. Men sedan 2011 bor familjen i Sverige. Hur det kommer sig?

– Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte! skrattar 15-åringen när frågan kommer upp. Jag vet att det hus vi bor i nu hade vi sedan tidigare. Vi åkte hit på loven och sådär. Nu är vi i Tyskland varje år och hälsar på släkten. Jag tycker ändå att det var bra att vi flyttade till Sverige. Jag gillar miljöerna här mycket mer.

Speedway fastnade hon för som fem- eller sexåring. Familjen var på en match i Målilla och när ungdomslaget där hade uppvisning tändes en gnista hos henne.

– Då ville jag testa så det var bara att tjata på mamma och pappa.

Hon skrattar igen.

Idag åker hon, hennes storebror och hennes lillasyster speedway. Mamma Astrid är involverad i ungdomssektionen och sitter i Vetlandas styrelse.

Vad skulle du säga är det roligaste med speedway?

En kort paus ger ett utförligt svar:

– Det roligaste då var väl att det var en ny sport som jag inte hade testat. Då var jag inne på att testa mycket saker. Det roligaste idag är att man får så mycket nya vänner tack vare sporten. Jag har vänner nästan i hela Sverige.

Vänner utanför ovalen, konkurrenter inne på ovalen. Och sedan vänner igen. Det är en fin balansgång.

– Njae, de flesta av oss är väldigt tävlingsinriktade. Vi vill vinna det heatet men sedan är vi vänner igen, när vi kommer ut från banan, säger hon sakligt.

Pionjären Inken

Det är stora ord att bli kallad pionjär. Men det är faktiskt precis det Inken Pöker är. Men efter några minuters samtal med henne är det väldigt lätt att konstatera en sak. Hon tycker att det är häftigt att ha nått ligan. Men det är media som har haussat upp allt kring att hon är första tjej.

Tänker du på vad du håller på att göra? Du går ju faktiskt i bräschen. Du är först.

– Det känns kul, säger hon.

Du tar det med en klackspark, känns det som.

– Ja, haha. Lite så. Min tanke var att komma in i ligan om tre till fem år men sen kom min mamma hem och berättade. Hon är ju med i styrelsen och sådär. När hon kom hem och berättade så trodde jag inte på henne. Då blev jag lite chockad.

Vem var den första du pratade med inom klubben efter att du fått beskedet?

– Rickard (Kling, red. anm). Han tyckte att det var jättekul. I år var vi med och hjälpte Victor Palovaara. Jag har ju sett hur det går till. Jag tänker att jag utgår från att köra i Division 1 och chansen finns ju att jag får vara med och köra. Någon måste ju vara först.

Hur har det varit att få den här uppmärksamheten? Har det varit jobbigt? Roligt?

– Det beror på hur man ser det. Har det varit till exempel radio och direktsändning...då har det varit jobbigt. Nu när du skriver en text, det är skönare, liksom. Men när man sätter sig i bilen och råkar höra sig själv, då blir det konstigt, skrattar hon.

"Så mycket körning som möjligt"

Vi vänder blicken mot 2022. Hon är "tre till fem år" före hennes egen tidplan, för att återvända till det som ska göras på ovalen. Och det finns bara en sak som gäller för 2022:

– Så mycket körning som möjligt. Förra året blev det inte så mycket körning i och med att jag hade en handskada. Jag körde två 250-matcher. I den första 250-matchen i Målilla flög jag in i staketet. Sen körde jag typ två varv i den andra matchen i Vetlanda.

Det föder en fråga. Blir hon aldrig rädd där ute?

– Nä. Nu på 250 har jag flugit över på starterna ett par gånger och då är det mer “Nu måste jag luta mig mer framåt så jag inte flyger över en gång till!".

Hon skrattar högt när hon säger det. Sedan fortsätter hon:

– Jag tänker nog aldrig till. Det är väl någon gång i bland när man ser något. Men vet man hur man ska hantera det - inte för att jag vet det nu, då! - så får man väl hoppas att det blir bra och att man kan blicka framåt.

Finns det några förare hon kikar lite extra på när det gäller åkning och teknik?

– Jag tycker Bartosz Zmarzlik har en väldigt fin åkstil och det hade även Greg Hancock. Zmarzlik.. Hur han sätter sig på cykeln och verkligen försöker. Greg… Hans son har ju kört i ungdomsserien med mig så då har jag lärt känna honom lite. Han ger många tips. Sen måste jag säga Artem Laguta. Han har en väldigt skön teknik, avslutar Inken Pöker.

15-åringen har en hel del på agendan. Gymnasieval, planering inför säsongen och eventuell historieskrivning. Hon tar en sak i taget. Och en sak är säker. Vi lär höra av henne igen. Snart.