Emil Millberg har inte haft en enkel säsong än så länge, men efter en jobbig inledning kan det ha vänt för 23-åringen.
Måndag betyder tvättdag. I alla fall när vi når Emil Millberg hemma i Avesta. I bakgrunden hörs högtryckstvätten gå för fullt, en syssla han lämnar över till lillebror Erik när vi börjar prata.
– Vi hjälps åt mycket och då går det fort efter match.
Den idoge läsaren här på elitspeedway.com minns kanske att Johannes Stark, som vi pratade med för ett par veckor sedan, också tar hjälp av sin lillebror i teamet. Så frågan är kanske bekant:
Hur är det att ha en familjemedlem så nära i teamet, ryker ni ihop något?
Han skrattar till.
Du skrattar….
– Hehe, nej. Faktiskt har vi än så länge - peppar, peppar - inte rykt ihop någonting, säger Millberg och utvecklar:
– Det kan vara att jag kanske ryter ifrån bara för att jag har kör dåligt. Han har kanske inte kommit in i det där med inställningarna riktigt. Han vet inte vad som händer om han sätter på det och det. Han vet inte vad som händer med cykeln eller hur det känns med den. Han gör ju bara vad jag säger att han ska stoppa på. Han vet hur han ska göra det och han är väldigt duktig och snabb på det. Men jag kan ju inte bli arg på honom för han vet ju inte vad slutresultatet blir av vad han gör på cykeln. Han vet ju dreven och allting och är jätteduktig på att byta men han vet inte hur cykeln reagerar på de ändringar som han gör eftersom han inte har kört och det är svårt för mig att förklara eftersom jag själv håller på att lära mig.
Tack vare speedwayen har bröderna fått en helt annan kontakt, menar Emil Millberg.
– Det är roligt. Det var inte så att vi inte hade kontakt innan men vi har aldrig haft så mycket kontakt som vi har nu. Han har precis fyllt 18 i maj, han har precis fått körkort. Det är ju ändå fem års skillnad så det har ju inte varit att vi har hängt ihop på det sättet. Vi hade nog hängt ihop mer om det varit ett eller två års skillnad, kan jag tänka mig. Det är bara roligt, säger han med eftertryck.
Omgruppering i Avesta
Efter fjolårssäsongen, då han körde för Rospiggarna, vände han hemåt till Avesta och Masarna för att, som han själv säger, omgruppera lite.
– De hörde av sig rätt så tidigt. Jag hade några fler alternativ men jag kände att eftersom att det gick tungt i Rospiggarna så kände jag att det var dags att komma hem och omgruppera lite, eller vad man ska säga. Det blev bättre med träningsmöjligheterna och sådär, säger han och lägger till:
– Det är roligare och lättare att bjuda in sponsorer också,
Säsongen har dock inte gått helt som Millberg hoppats eller velat än så länge. Med fem poäng på 28 heat är han långt ifrån nöjd.
Har du lött att släppa saker eller är du en som går och grubblar?
– Man försöker ju att inte gräva ner sig. Jag försöker alltid att tänka positivt. Det är en svår fråga. Jag har bra hjälp från Dennis (Andersson, red. anm.), vi har en bra dialog. Jag har bra folk runtomkring mig som hjälper mig och pushar mig åt rätt håll så jag inte gräver ner mig och skiter i det. Det är alltid bra pepp hela tiden, säger han och fortsätter:
Hur gör du för att koppla bort allt? Vissa lyssnar på musik, andra kollar på Netflix...
– Det är lättare att gå och snacka med typ Dennis eller Linus, som har kört. Det är lättare att snacka med någon som har varit i de situationerna. Någon som förstår en. Det känns bättre än att snacka med någon “vanlig”, om man säger så.
Men efter regn kommer solsken och när sommaren nu vänder mot sensommar och sedermera höst kanske vi får se det bästa av Millberg anno 2021.
– Det har gått lite knackigt. Men sedan Vetlanda sist har det börjat kännats att det går lite åt rätt håll. Nu har jag varit ute med Linus och tränat lite och det kändes bra.
Kompisar och motståndare
Linus är Linus Sundström, hemmahörande i Avesta men tävlandes för Västervik där han är lagkapten. Speedwayvärlden är inte så stor och är inte förarana vänner utanför ovalen så är de i alla fall bekanta.
Hur är det att ena dagen träna med någon för att kort därpå möta honom i en tävling?
Han skrattar till igen.
– Nej, jag…. När jag åker har jag inte heat-scheman eller något. Jag har en lapp på vilken bana och i vilket heat jag ska ut på. Jag vet knappt vilka jag möter när jag åker så jag har inga problem med det. Det är klart att man ser vilka man möter när man är därute men då har man så mycket fokus på sig själv. Man är ju därute för att försöka vinna och göra det så bra som möjilgt. Sen är det ju bara roligare när man känner någon och vet att “Haha, nu slog jag honom…”
Har ni kontakt innan eller efter matcher, då?
– Det är både och. Det händer väl att man skickar något retfullt typ: “Nu leder jag med 2-0” eller något sånt. I alla fall med dom jag är mest kompis med, så att säga, säger han. Speciellt nu när det ska vara två svenskar i laget, och oftast är det en svensk sjua. Och svenskarna vet man ju oftast vilka det är.
Säsongen har vänt och förhoppningsvis har det även vänt för 23-årige Millberg. Det för oss till samtalets sista fråga:
Vad har du för mål för säsongen?
– Det är väl ett komma i balans, med huvud och allt möjligt som håller på att spöka. Det är just det att jag ska lita på mig själv och skaffa mig lite självförtroende. Alla har inte samma utvecklingskurva. Man får ta det i den takt man själv känner. Vad är det man bruka rsäga? “Rom byggdes inte på en dag", avslutar han med ett skratt.