Mikael Wirebrands Vetlanda hade, likt många andra, en speciell säsong. Här följer fem frågor kring 2020 och vad han och tar med sig in i framtiden, vilket bland annat är en spännande ungdomssatsning.
Vetlanda slutade fyra i grundserien under 2020 men fick respass mot blivande mästarna Masarna direkt i slutspelet. Laget har nu ett intressant koncept där återväxten ska prioriteras. Bland annat har klubben hämtat ”hem” två unga förare för framtiden.
Mycket kretsar kring Peter Ljung i klubben. Kan du berätta lite om upplägget för honom och hur det påverkar lagbygget inför 2021?
– Till att börja med: Peter har varit med länge och har skaffat sig erfarenhet på alla plan. Han har varit med som knatteförare, juniorförare, hela den tunga biten att bygga upp sig själv med erfarenhet. Han har erfarenhet från juniorlandslag, han har vunnit VM-guld med landslaget. Han har kört GP. Det spelar liksom ingen roll vilket kriterie du tittar på eller i vilket stadie en förare är i sin utveckling. Peter har varit där och lärt sig en massa bra saker men han har också sprungit på alla dumheter som man ska undvika. Det här är egentligen huvudrollen för Peter i det här konceptet. Att vara med och bidra till alla, från den killen som ska komma upp och köra 250 till den som är näste man under Peter, Viktor Palovaara. Hans spektra blir alla förare på svensksidan; Att tillsammans med mig stötta dom och försöka utbilda dem och ta de så långt de någonsin kan i sin karriär. Man kan nästan kalla det för en assisterande lagledare. Han har inget med laget i sig att göra mer än att vara… bollplank. Lite för mig men mest för förarna.
Med lärdomarna av 2020 i färskt minne och återvändande förare till Utvecklingsakademin, vad är målet för klubben under 2021?
– Jag säger såhär. Ett steg på vägen till att ta oss till att bli en förening som har grunden i sin utvecklingsverksamhet. Sen kan man säga såhär: När vi samlar elitlaget pratar vi inget annat än att ta oss hela vägen. Men klubben har steg i sin satsning som handlar om att bygga vidare på det vi startade förra året; En akademi som verkligen ska skina igenom i träningsverksamhet, i utveckling för respektive förare. Det är väldigt spännande, tycker jag. Det är inte unikt, men vi vill verkligen ta den vägen.
Jag frågade även Micke Teurnberg om detta men jag är nyfiken, hur ser du på de nya polska reglerna? Har det påverkat ert arbete inför nästa säsong?
– Det har självklart varit en variabel att titta på. Vad har förarna förutom svenska ligan? Vad är deras plan? Är det GP, Polen, England eller Danmark och så vidare? Det gäller även de svenska killarna men det utländska tillskottet vi har måste harmonera. Vi har lärt oss i år att under vissa delar av säsongen kan vi ha svårt att få in vissa förare i truppen och då måste det ändå finnas förare som kan komma hit och köra, säger Wirebrand och fortsätter:
– Det här har varit på väg in, så det kom inte som en chock. Men det är klart: Jag tycker inte att det är bra och de polska förarna gillar det inte heller. Men jag var inte förvånad, nej. Det var inte första gången jag hörde det, när jag hörde om det den här gången var det redan inskrivet i kontrakt som förarna hade skrivit på. Det var faktum.
Speedwaysporten har fått mycket beröm för hur man skalade bort mycket, minimerade kostnaderna och ändå fick säsongen att rulla. Hur ser du på det arbete organisationen i Vetlanda har gjort? Hur har det varit att dra runt allt?
– Det har varit en riktigt berg-och-dalbana. Vi har ju jobbat mer än någonsin i klubben den här säsongen med att över huvud taget kunna arrangera en tävling, något vi har gjort sedan urminnes tider, men det har varit mycket, mycket mer den här säsongen. Det har varit mycket uppstyrt. Utan att ha någon i publiken har det varit mer jobb än om vi hade haft 5000 personer på arenan. Förberedelserna har varit rigorösa. Men det är som du säger, det är något vi ska vara stolta över. Vi har inom ESS-klubbarna gjort ett jättejobb för att kunna köra den här säsongen. Vi har naturligtvis partners både lokalt och på riksnivå som har ställt upp men en grupp jag tycker att vi måste lyfta fram på alla sätt är förarna. Det sätt de har ställt upp och ställt om för att kunna hantera det mindre vi har att röra oss med. Speedwaysporten har gjort ett jättejobb lokalt, nationellt och internationellt för att över huvud taget kunna existera.
Till sist, hur skulle du sammanfatta 2020?
– Om vi börjar med vad laget och truppen presterade så ska jag inte säga att jag är nöjd. Det är jag inte. Jag är en tävlingsmänniska med ett mål; att vinna. Att vi tog oss till den platsen i serien som vi gjorde är väl nästan godkänt. Men att vi inte tog oss vidare sedan är jag naturligtvis lite besviken över. Sedan kan man väl säga att vi åkte ut mot Masarna som sedan vann, och det må så vara, men… Nej, sportsligt tycker jag att vi hade en trupp som hade kunnat göra mer. Absolut, säger han och skiftar till ett fågelperspektiv:
– Som förening är det inte så att vi har täljt några vinstpengar. Vi har med bidrag från kommun, sponsorer och från RF tagit oss runt den här säsongen. Det får man nog vara nöjd med när förutsättningarna har varit som de har.