Säsongen 2021 är avslutad och sakta men säkert börjar speedwayvärlden blicka framåt mot 2022. Vi tog ett snack med ESS ordförande Mikael Holmstrand om det gångna året, vad som komma skall och framtiden i ett längre perspektiv.
Hösten har marscherat raskt över landet och regn och rusk drar fram i parti och minut. Än så länge är det dryga halvåret kvar till snöret far upp och de första varven av BAUHAUS-ligan anno 2022 körs. Under tiden ska pappersexcersis i alla dess former utövas för att få förarkontrakt på plats och andra nödvändiga ändringar. De största, regeländringarna, kommunicerades för ett par veckor sedan. Och det arbetet fortlöpte bra, menar Mikael Holmstrand när Elitspeeedway.com ringer upp.
– Vi har ganska stor samsyn på att de senaste två åren har varit en tillfällig lösning under corona. Och för att det ska finnas trovärdighet i att säga det (att det var tillfälliga lösningar) måste man återgår till det man hade innan, i ett första läge och därifrån titta på om vi kan förbättra det ytterligare på något sätt. Har vi lärt oss något bra under de här åren som vi kan ta med oss eller har vi några andra erfarenheter från tidigare eller från de här åren som vi kan ta med oss?
Utifrån känns det som att samarbetet inom ESS har blivit bättre och effektivare under pandemin.
– Ja, det håller jag med om. Kriser förenar. Det sammanfaller också med att vi bygger upp ESS på ett annat sätt än tidigare. Vi har tydligare rollfördelningar och vi har tagit in lite andra människor, som jag själv och Micke Teurnberg framförallt, med uppdrag att utveckla ligan. Vi bygger ESS för framtiden och det har vi gjort parallellt med pandemin och det har funkat bra. Vi tycker att vi har bra respons från klubbarna, säger Holmstrand och lägger till:
– Sedan är vi inte överens om allt men jag tycker att vi har en bra dialog med respekt för varandra. Men det är ju en demokratisk sammanslutning så är det 6-3 i en åsiktsfråga…Ja då blir det så som sex vill och tre inte vill. Då får de tre tugga i sig att det inte blev som de ville den gången. Men man är väldigt mån om att ha med sig så många som möjligt och det är viktigt att man förstår varandra. Det viktiga är ju att man ska ha svensk speedways bästa för ögonen. Det kan vara svårt att ta av sig klubbhatten ibland i ESS-rummet, eftersom man representerar sin klubb. Om man sitter i en viss position – man kanske är stark eller svag i publiksammanhang, ekonomi, har få eller många svenska förare och så vidare – gäller det ändå att lyfta blicken och tänka på vad som är bäst för svensk speedway på lång sikt. Är det så att jag måste göra avkall på något för att det stora perspektivet ska bli bättre? Då måste man vara beredd att göra det. Det är en övning som vi behöver träna oss i.
Bland förändringarna finns bland annat ett nyinfört golvsnitt (8,000) och ett utökat snitt-tak (11,000). Snitten finns för att hålla ligan jämn och Mikael Holmstrand drar, rättvist, jämförelsen med ett lönetak i andra sporter och ligor, NHL till exempel.
– Det är inget unikt för speedwayen, vi vill ha en jämn liga. Det är ingen som vill se Colorado Avalanche slå valfritt lag med 11-0. På sikt kommer till och med hemmasupportrarna att tröttna på det. Det finns många exempel där man har segrat ihjäl sig, både inom speedwayen och andra sporter. Golvsnittet är för att hålla en elitmässig standard som är rimligt och att man inte ska kunna bromsa sig genom serien på ekonomiska grunder. Taksnittet, som vi höjde lite i år, är för att försöka skapa en jämnhet. Vi höjde det för att öka chansen att behålla större delen av sitt lag. Men har man en säsong bakom sig där många förare gjort en bra säsong så kommer du kanske att behöva göra dig av med en förare och hitta någon med ett lite lägre snitt. Men större dramatik än så är det inte, säger han och fortsätter:
– Då ska man också veta att idag är det ingen förare eller klubb som skriver tvåårsavtal. Man pratar mycket om det i supporterleden. Det är ingen förare som vill låsa sig till samma ersättning i två år och det är framförallt ingen klubb som vill erbjuda samma ersättning i två år. För du har ingen aning om var utvecklingen tar vägen på föraren och vad klubbens ekonomi säger. Föraren kanske har ett optionsår men mer än så är det inte.
Holmstrand menar att det finns ”kanske fyra till åtta toppförare” i världen som man skulle kunna skriva ett tvåårsavtal med. Förare som alltid levererar på jämn nivå där väldigt lite, eller inget alls, talar för att år två skulle bli sämre än år ett.
Väl godkänt 2021
Vi vänder till det som har varit. Säsongen 2021 som slutade med Dackarna som svenska mästare. Vad tar Holmstrand ut från den?
– Sportsligt sett var det väl godkänt. Med några minus. Vi har genomfört två säsonger under stark coronapåverkan med väldigt osäkra ekonomiska förutsättningar. Det tycker jag är väldigt bra gjort. Det har under säsongen inneburit några plumpar i protokollet när det gäller laguttagningar och sportsliga resultat som inte riktigt är värdigt den högsta serien, där det har blivit väldigt stora segersiffror då ett lag kommit med svagt lag. Om det har varit ekonomi eller något annat bortser jag ifrån här. Men det är inte bra för sporten på sikt. Men det har varit möjligt att göra det under de tillfälliga reglerna. Men det är något som vi med ett golvsnitt vill jobba bort. Sen är ju den publika frågan uppe på tapeten men jag tycker att den får alldeles för mycket utrymme och för tidigt. Se på hur det ser ut i samhället. Det är egentligen bara finalmatcherna som körts utan restriktioner och då hällregnade det i två dagar.
Micke Teurnberg sa att de som var på matchen i Målilla förtjänade medalj….
– Ja, jag passerade själv förbi Målilla i en tjänsteresa och tänkte att “det är ingen idé att jag stannar här ikväll för det blir ingen match” men det blev det. Banpersonalen gjorde ett enormt jobb. Men dag två i Eskilstuna var det en jättefin publiksiffra trots att Smederna förlorade stort första dagen. Vi kan inte döma klubbarna för publikbortfallet i år, men vi måste alla jobba för att få tillbaka publiken och det är den stora frågan för klubbarna för nästa år. Att skapa ett event som motiverar folk att inte se matcherna på TV och påminna om att livesport är en oslagbar upplevelse. Vi har en del spännande aktiviteter på gång som syftar till att lyfta sporten och som jag hoppas få anledning att återkomma om.
Har du några förare som du tycker har stuckit ut?
– På förarsidan har det funnits väldigt många positiva delar tycker jag. Den som sticker ut mest är Pontus Aspgren, som har etablerat sig på absolut högsta nivå och regelbundet har slagit GP-förare i ligan. Philip Hällström Bängs, Casper Henriksson och flera andra unga svenskar har flyttat fram positionerna än mer jämfört med tidigare vilket är väldigt roligt att se.
I spåkulan
BAUHAUS-ligan mår bra. Men sporten överlag behöver en skjuts framåt, inte minst på ungdomssidan och i serierna under ligan. Holmstrand menar att det utanför de ”tre riktiga lagen” i Allsvenskan – alltså inte sammanslagningar eller farmarklubbar till ligalagen – finns fyra, fem – ”kanske sex” – banor där viss verksamhet bedrivs. Och det är där återväxten måste börja:
– Kan man få mer verksamhet där och därigenom få en fungerande division 1 som genererar lag till Allsvenskan är det en bra start. Som det är nu är det elitlagen som står för halva antalet lag i Allsvenskan genom farmarlag eller sammansatta lag. Det är samma sak där; Snitten är ett sätt att påverka. Den stängda ligan är ett sätt att påverka. Det är för att det är så stor skillnad ner till Allsvenskan. De allsvenska lagen är långt ifrån en elitverksamhet både ekonomiskt och praktiskt och ytterligare en nivå ner är det många klubbar som har svårt att få till kördugliga banor, har funktionärer och ledare för sin verksamhet osv. För en tid sedan kunde du gå ner i Allsvenskan för att slicka såren lite grann. Du kunde gå ner för att bygga upp klubben igen och sanera ekonomi och skapa lite buffertar. Och Allsvenskan var väldigt bra. Idag är hoppet så oerhört stort; Går du ner i Allsvenskan idag är risken stor att klubben inte klarar det. Men där behövs hjälp från förbundet och vi är helt överens om att en fungerande Allsvenska och ungdomsverksamhet är prio.
Om du fick spekulera eller önska fritt, vad skulle du vilja införa för att antingen höja attraktionsvärdet eller konkurrensen i ligan och minska klyftorna i ligan ännu mer?
– Svår fråga. Det är en väldigt väldigt stark ekonomisk koppling. Förarna är ju avlönade på prestation och störst går först i ekonomi. Bättre förare är dyrare vilket ger ett större budgetkrav. Har du en tuff sponsormarknad eller sämre publiksituation så blir det tufft. Det är klart att man skulle önska att vi satt på väldigt lukrativa tv-avtal och bettingavtal. Vi jobbar ju hela tiden för att få ligan mer attraktiv och det är ett väldigt långsiktigt arbete där vi absolut går åt rätt håll. Men det här är ju ingen breddsport och det är marknaden som styr. Det är inte så att det finns 10 000 ungdomsförare vars föräldrar och anhöriga suktar efter de här matcherna, som det är i handboll eller innebandy eller vad det nu kan vara.
Eskilstuna är visserligen ganska stort, men skulle speedwayen må bra av att få ett lag i de större städerna?
– Jag tror att det hade varit bra. Historiskt har det inte tillfört så väldigt mycket. Hammarby eller Kaparna från Göteborg har funnits där men de har inte varit några fantomer publikmässigt. Det är lite som bandy, det är en bruksortssport. Det som är viktigast för svensk speedway är att få igång fler klubbar och fler banor. Det är där vi bygger framtiden. Det är inte i elitklubbarna, för där gör dom flesta redan så mycket som deras organisationer klarar av. Vi måste ha fler banor igång, fler funktionärsstaber som fungerar och fler ungdomsträningar och fler ledare. Det är den största frågan. Där är vi helt eniga med förbundet: Vi måste bygga bredden i svensk speedway och det gör vi genom att få fler klubbar aktiva.
Samtalet närmar sig sitt slut när han kommer på en sak. En önskan, kopplad till den nyligt ställda frågan:
– Jag skulle önska att alla kommuner hanterade sina lag som de polska städerna hanterar sina lag. Det vill säga; Där sitter borgmästaren inte sällan i styrelsen. Staden är oftast en av de största sponsorerna/finansiärerna till verksamheten. Man investerar stort i sina arenor och står bakom sitt lag och är stolta över sitt elitlag. I de större svenska städerna med elitverksamhet i de stora publiksporterna som hockey och fotboll har man ofta väldigt generösa relationer med sin kommun och staden förstår nyttan med en elitverksamhet som sätter orten på kartan. Vissa av våra klubbar har det så men långt ifrån alla. En sådan situation hos alla ESS-klubbarna hade lyft vår sport, avslutar Mikael Holmstrand.