Om man bara tittar på tabellen i Bauhaus-ligan var inte 2021 ett bra år för Indianerna. Om man tittar på klubbens helhet var det ett riktigt bra år. Framtiden är ljus i Kumla. Vi ringde upp lagledare Peter Johansson för ett samtal.
Det är en minst sagt munter Peter Johansson som svarar när elitspeedway.com ringer upp. Den soliga måndagen är starten på den sista veckan innan säsongen rullar igång och under tisdagen hade klubben sin årliga press and practice inför starten. Och bortsett från lovande Norbert Krakowiak var alla på plats.
– Han hade den polska U24-ligan då men vi har en god kontakt med hans polska klubb, säger Johansson och fortsätter:
– Det är inte planerat att han kan vara med och köra alla matcher varken för oss eller för dem. De vill ha med honom där för att kunna ha honom på sin hemmabana. Vi räknar med att ha honom tillgänglig till ungefär hälften av matcherna. Det beror på lite.
Det för oss in på lite av ett stickspår redan efter någon minuts samtal. Men frågan känns befogad.
Hur är relationen med de polska lagen och den polska ligan nu?
– Det är väl så att det är den ligan som är störst. Sett ekonomiskt är de överlägset störst. Och de vill ha tillgång till sina förare. Vi måste helt enkelt hitta vår plats i näringskedjan och utgå från det. Vi får bygga trupper med de förutsättningarna. Sedan tycker jag att Polen, utifrån dialog generellt med oss i ESS – där jag sitter i regelgruppen – har fört en lite öppnare dialog. Det har varit mer åt att hitta varandras bästa. Jag hoppas att den inslagna linjen fortsätter framåt, förklarar Johansson och fortsätter:
– Min uppfattning var att de hade störst panik att sätta sin prägel under coronan med logistiken där. Det var lite bättre förra året och det har kommit mer dialog. Oavsett hur retoriken har varit och hur konversationen har gått tjänar inte vi på att sätta oss på tvären.
Åter till Kumla Indianerna och den stundande säsongen. Sammanfattningsvis var inte 2021 ett bra år för elitslaget som slutade på sjunde plats i tabellen och därmed missade slutspel.
– Det är klart att resultatmässigt för representationslaget var det ett misslyckande. Samtidigt är ekvationen, som jag sa på liga-kickoffen förra veckan, enkel: Vi hade för mycket skador. När vi, under några få matcher, kunde åka med fullt lag blev vi lidande av att man hade åkt för lite. Vi blev lidande både när förarna var skadade och när de kom tillbaka. Vi var inte tillräckligt bra som lag, helt enkelt, säger Johansson.
Men det är inte hela sanningen om Kumla Indianernas 2021 som helhet. För på annat håll visade klubben att man är på rätt spår – på flera sätt.
– Det är kanske klubbens mest framgångsrika år, bortsett från representationslaget. Det var fina framgångar på ungdomssidan med medaljer både individuellt och i lag. Det blev allsvenskt guld med ett lag som vi startade upp för att de skulle se och lära under första säsongen. Som förening hade vi ett bra år.
Med den ungdomssatsning Indianerna har arbetat med på senare år är framgången ett fint kvitto. Ett kvitto vi kommer att få se i BAUHAUS-ligan också.
– Det är lite därför som det blir naturligt att börja satsa på de egna ungdomarna. Som det har blivit nu har vi inte valt att gå och värva andra svenskar för att konkurrera om reservplatserna. De är vigda till våra egna, som kör i vårt allsvenska lag, förklarar han. Sen är det klart: Vi förväntar oss inte mirakel under de första matcherna. Vi förväntar oss utveckling under säsongen.
Hur ser du på truppen anno 2022 och vad är målsättningen?
– Som laget ser ut nu tycker jag att vi har breddat oss både i spets och bredd i truppen. Vi har spridit ut det på förare som kör i olika ligor i Polen. Slutspel är en grej absolut. I tisdags pratade vi mycket om arbetsro, att inte stressa upp oss och låta formen stiga successivt. vi vet att vi har en mycket bra harmoni i gänget och att vi har ett slagkraftigt lag samtidigt som en eller ett par skador kan förändra förutsättningarna snabbt. Slutspel är målet. Sedan ska vi ta det steg för steg vidare till medaljerna.
Johansson säger att han ganska snabbt hade en klar bild över hur truppen skulle se ut inför säsongen.
– Alla de utländska förarna ville ju stanna. Vi visste tidigt att Jeppesen skulle lämna. Det var han tydligt med tidigt utifrån rådande regler i Polen. Och han behövde ta sig tillbaka till Danmark, inte minst för sponsorbiten men också för att köra nära familjen. Men han ville vara kvar om förutsättningarna ändrades, även. För att då stärka upp hans position som fjärdeman…. Vi visste att vi ville ha kvar Holder, Fricke och Iversen. Den dialogen var rätt så smidig i grund men sedan är det alltid detaljer som ska passa in för att alla ska tycka att det är en bra idé. Men det gick ganska så smidigt. Det var de tre vi riktade in oss på samtidigt som vi ville ha in en starkare fjärdegubbe och det tycker jag att vi har fått i David Bellego.
Har du jobbat med Bellego tidigare?
– Nej, men jag har haft kontakt med honom. Vi var intresserade, hade en god dialog och var på väg att skriva för några år sedan när han gick till Masarna. Då var det så att Masarna erbjöd honom att vara en del i en tänkt sjua och därmed att åka fler matcher. Jag vill inte lura in några förare. Jag var ärlig med att jag hade en backup-plats att erbjuda och Masarna var ärliga med att där skulle han få chansen. Och det fick han också. Han valde ju rätt på så sätt. Det var inga hard feelings från något håll. Vi har haft dialogen av och till och nu passade det båda parter.
Det känns som att speedwayen ofta är en gentlemannasport på det sättet. Man har stor förståelse för den andra parten.
– Ja, det tycker jag gäller de svenska förare som har lämnat oss också, i Joel Andersson och Ludvig Lindgren. Båda sidor har varit måna om att man kanske behöver varandra i framtiden. Sporten är för liten för att ha en massa ovänner.
Är det någon eller några förare du är lite extra nyfiken på inför säsongen?
– Det är väl framförallt Bellego. Kasprzak kan vara backup till båda topparna men av ekonomiska skäl kommer vi inte att ha med honom och båda topparna i alla matcher. Annars är det Krakowiak som provades in i Sverige förra säsongen och han tog full pott i träningsmatchen förra veckan. Vi får se hur han ter sig i ligan. Det är en stilåkare av rang och många börjar jämföra honom med en ung “Pepe” Protasiewicz. Man känner igen lite av den åkstilen och elegansen. Han är fortfarande ung. Det är klart att differensen mellan högsta högstanivån och lägsta lägstanivån kommer att vars större än om man värvar någon “färdig” så han ska bli intressant att följa under året.
Indianerna sajnade Norbert Krakowiak redan inför förra säsongen men undertecknad undrar ändå:
Kan det vara så att klubbarna ibland har kortare tålamod med utländska förare som kanske inte är ”färdiga” än en inhemsk?
– Det kan det väl till viss del vara. Men vi har jobbat med samma namn i stommar under flera år. Både jag och Kai vill jobba på det sättet och det gäller sportgruppen i stort. Det handlar om att bygga relation och det har väl betalat sig. Krakowiak har ju kommit till på det viset: Akademitänket. Vi vill plocka in förare till allsvenskan och förfina dem där. Vi skrev tvåårskontrakt med honom redan förra året. Vi har inte lovat honom guld och gröna skogar men att han ska få åka matcher. Är han tillgänglig hälften av matcherna tror jag att alla parter är nöjda. Det är väl lite så egentligen. Men kring femteplatsen har vi även unge Damian Drzodz. Han hade en lovande juniorkarriär men hamnade lite i kläm i de polska reglerna när han fyllde 22 men han har börjat hitta sig själv i de lägre divisionerna. Sedan har vi Norbert Kosciuch som är en gammal räv och känner till de svenska banorna. Det är där det handlar om femteplatsen. Och Krakowiak är väl det största utropstecknet. Det känns spännande, avslutar Peter Johansson.
Kumla Indianerna inleder säsongen den 3 maj då man tar emot Rospiggarna på hemmaplan. Därefter gästar man Dackarna den 10 maj.
Truppen
Max Fricke – 2,169
Chris Holder – 2,014
David Bellego – 1,846 (ny)
Niels-Kristian Iversen – 1,667
Krzysztof Kasprzak – 1,619 (ny)
Norbert Krakowiak – 1,250 (ny)
Damian Drzodz – 1,250 (ny)
Norbert Kosciuch – 1,250 (ny)
Hugo Lundahl – 0,500 (ny)
Jonathan Grahn – 0,500
Gustav Grahn – 0,500
Ludvig Selvin – 0,500
Christoffer Selvin – 0,500