Rikard Kling är uppvuxen med speedway. Släkten kryllar av förare och själv har han jobbat inom sporten i över 20 år. Nu har han lämnat moderklubben Dackarna för att ta sitt första uppdrag som lagledare hos rivalen Vetlanda. Här är hans berättelse om kärleken till sporten.

De första uppringningsförsöken går om intet. Det är upptaget hos Rikard Kling. Men till slut ringer Vetlandas nye lagledare upp och konstaterar med ett skratt att ”Det är mycket att stå i.”

– Frågan är vad man har gett sig in på. Nejdå, det är inte övermäktigt på något viss. Men det tar lite tid, det gör det, säger Rikard Kling.

Nämn ett jobb vid sidan av en oval. Chansen är stor att Rikard Kling har testat det.

– Jag har ju börjat från grunden; Som funktionär i Målilla för många år sedan. Därefter har jag tagit små kliv hela tiden; Mekaniker åt förare i omgångar, tävlingsledare och nu utbildad lagledare.

Han berättar att speedwayen alltid har funnits nära honom. Och det är kanske inte så konstigt när vi tar en hastig titt på släktträdet; Hans morbror, Jörgen Kling, körde. Precis som hans mammas kusin; Anders Kling. Joel Kling är Rikards kusin och Ricky Kling är son till Anders, vilket innebär att de två är sysslingar.

– När jag växte upp här i lilla Virserum bodde Anders här på gatan bredvid oss. Så man var ju där och tittade när han körde sina cyklar. Man var där hela tiden.

Körde du aldrig själv?

– Nej, jag körde cross när jag var yngre. Det fanns inte riktigt tid till något mer. Pappa körde lastbil och låg ute en del så det fanns inte riktigt utrymme. När jag var 14 började jag som funktionär. Jag började skriva liverapportering på matcherna. Det var mitt första uppdrag åt Dackarna. Jag satt uppe i domartornet och skrev på datorn och liverapporterade, säger Kling, född 1983.

Liverapportering på nätet 1997, det var ganska tidigt…

– Ja, det var det. Det var många barnsjukdomar, mycket strul. Det var många problem, skrockar han.

Satt du på ett gammalt 28.8-modem då eller?

– Jajemän! Uppringning och hela faderullan. Uppringning! Och det la ner och man fick ringa upp till Stockholm. Ja, herregud, säger Kling och skrattar högt.

Några års arbete med det ledde till andra möjligheter kring sporten. Han har kört traktor och vattenbil. Han körde ut varor till kioskerna kort efter liverapporteringsarbetet.

– Då var det att köra fyrhjuling med släp med hamburgare och läsk. Jag har gått den långa vägen, jag har gjort allt man kan tänka sig.

Innan han började som lagledare jobbade han som tävlingsledare och därifrån var steget naturligt.

– ”Vad ska man göra härnäst? Vad blir nästa steg?” tänkte jag. Jag var tävlingsledare i sex år, tror jag. Då är man domarens högra hand och jobbar mellan lagledningen, domare och banpersonal. Så kände jag att jag ville göra något mer. Jag utbildade mig till lagledare förra våren. Direkt fick jag napp inom Dackarnas och Lejonens samarbete i Division 1 – Team DaLej – och framförallt i Allsvenskan med Smålänningarna. Det var ju jag och Magnus Sandberg som skulle ha det tillsammans. Men det blev jättekonstigt, säger han som om det slår honom nu.

Under den första matchen i Målilla 2021 var han depåchef och hamnade i Micke Teurnbergs blickfång.

– Jag är ganska noggrann med saker jag gör. Så han frågade mig där och då: “Du ser ut att ha koll på det här, ska inte du försöka hjälpa mig lite under säsongen när du har tid och möjlighet?” berättar han och fortsätter:

– Jag svarade att “Det kanske jag kan men jag kan inte vara lagledare i division 1, Allsvenskan och BAUHAUS-ligan samtidigt.” Jag var ju tvungen att säga nej någonstans så det blev division 1 som tyvärr fick stryka på foten. Så jag har varit lagledare i Allsvenskan och assisterande lagledare i BAUHAUS-ligan den här säsongen.

Det för oss till frågan: Hur får du ihop det här?

– Ja, får man det? skrockar Kling, som jobbar som gymnasielärare i Hultsfred till vardags. Jag har kollegor som ställer upp. De är guld värda, precis som familjen också, naturligtvis. Barnen vet läget, liksom. Men att det tar tid, det är ett som är säkert. Precis innan du ringde satt jag i telefon med en förare.

Den här säsongen som har varit har det varit en hel del speedway; BAUHAUS-ligan på tisdagar, Allsvenskan på onsdagar och BAUHAUS-ligan igen under vissa torsdagar.

– Sen ska man ha kontakt med förare däremellan, man ska lägga in lagen, säger Kling.

Hur mycket kaffe dricker du på en dag?

– Haha, ja det går åt! Det blir en del skrattar han.

Konstigt att återvända

Efter 24 år har han nu lämnat Dackarna för att ta sig an lagledarjobbet i konkurrenten Vetlanda. Det föder två frågor: Hur känns det, men framförallt, hur gick tankarna fram till att han tog jobbet?

– Det började med att jag fick frågan, vilket var jättetrevligt. Jag vet egentligen inte vad det grundade sig i. Även fast jag bara var assisterande var jag ju med i ett lag som tog guld. Det gav väl lite ringar på vattnet. Man har gjort något bra. Vetlanda ställde frågan och jag sa att jag ville avvakta. Jag hade flera möten med Dackarna, som sa att om det skulle bli något där var det i samma roll som innan eftersom Teurnberg är kvar. Då kände jag ville ha lite mer utmaning, jag ville hålla i det själv. Jag har kommit dit i livet; Jag är i rätt ålder och har knutit ganska mycket kontakter under åren. Jag övervägde det lite fram och tillbaka, framför allt med familjen och jobbet. Sen kom jag fram till att: “Vad f-n, ingen minns en fegis – nu kör vi!”

Tiden inom sporten och året med Dackarna i ligan har förberett honom för detta. Och att arbeta med Micke Teurnberg har varit nyttigt, menar han:

– Man har ju sett hur Micke jobbar. Jag har ju varit med eftersom jag har varit tävlingsledare i många år och varit inom speedwayen i många år: Men jag har inte jobbat så nära någon innan. Mycket av det här kan jag ta med mig och föra vidare. Vissa delar vill jag göra på mitt sätt och göra lite annorlunda, säger han och är noga med att betona:

– Jag har tackat Micke och Dackarna flera gånger för möjligheten att vara med under det här året. Det är de som har gjort att man är där man är idag. Jag vet inte. Om ett, tre, fem eller tio år kanske jag är tillbaka i Målilla. Det är ju min moderklubb, det är där jag hjärtat. Men 2022 vill jag ju slå dom.

Kommer du att gå till rätt depå när du kommer till Målilla, då?

– Haha! Det vet man inte förrän man är där, skrattar Kling. Det kommer att vara jättekonstigt. Jag har aldrig varit på den sidan…. Jag tror knappt… Jag var mekaniker åt Danny King 2012, men jag tror inte att han körde i Målilla då… Nej, jag vet inte, säger Kling.

Vad letar du efter när du letar förare, är det en speciell personlighet när du tänker?

– Jo, det gör jag väl. Men mitt problem är att jag är sist på bollen på alla förarna. Alla andra lagledare för 2022 har varit där under 2021 och de har knutit kontakter under säsongen medan jag har varit i en annan förening. Så jag känner att när jag tar kontakt med en förare är jag tvåa på bollen. Men det jag tänker mycket på är att man ska utnyttja sin hemmabana. Jag vill ha förare som kan åka i Vetlanda, det är nummer ett. Nummer två är ju sammanhållning i gruppen. Man ska hjälpa varandra framåt. Man ska dra varandra och försöka få bort negativitet och sura miner. Det gäller att hitta de som kan dra lite, säger han.

Är det för tidigt att tänka målsättning för 2022?

Han tänker efter lite, innan han säger:

– Jag tror att man får vara lite ödmjuk där. Där föreningen är nu och så som det har varit gör att jag tror att vi behöver landa lite, avslutar Rikard Kling hemlighetsfullt.

Vi får all anledning till att återkomma till Rikard Kling och Vetlanda framåt våren när lagen och trupperna ska synas inför seriestarten 2022.